Calle föll i glömska!

Jisses, det är snart en månad sedan vi besökte Calle, Carl Larsson, i Sundborn!
Och jag har inte bloggat om besöket!

Det kom visst annat emellan, och är man glömsk så är man…

Men nu tar jag och repeterar vår gemytliga dag!

Vi började faktiskt med att stanna i Falun för att ta en titt på de nya hoppbackarna på Lugnet! De som nu inte kommer att hoppas i under något OS eftersom Sverige inte fick spelen..

I samma område finns ett utebad som var välbesökt. Det finns tydligen många som föredrar att bada i bassäng istället för i sjön..

Nu fortsatte resan till Sundborn

..där dagens huvudperson bodde och verkade

Lilla Hyttnäs heter huset som makarna Carl och Karin fick av hennes far. Där bodde familjen hela resten av livet.

Nu är vi på väg in för en guidad rundvandring som vi beställt i förväg. Tyvärr får man inte fotografera alls inne i huset, till min stora besvikelse..

Därför har jag lagt in en länk här till hemsidan där det finns bilder och mycket information om de båda konstnärsmakarna.

Denna ytterdörr var dock inte förbjudet att fota, den var ju faktiskt utomhus. Paret fick tillsammans åtta barn och man gjorde stor affär av allas bemärkelsedagar, bland annat genom att som här gratulera namnsdagsbarnet med en målning.

Vi hade en ung pojke som guide, han var rätt nervös och nästan snubblade på orden ibland, men han var påläst och kunnig.
När rundturen var slut erkände han att det var hans livs andra visning! Han var själv från Sundborn och vi tyckte det var trevligt med en så lokal guide som verkligen kände för sin hembygd och allt fint som fanns där.

Vi besökte självklart souveniraffären där det framför allt fanns mycket textilier designade av Karin Larsson.

Alla hus i byn var pittoreska och vi kunde inte låta bli att diskutera hur det skulle kännas att bo på en gata där turistmassorna väller förbi i stora skaror varje dag under sommarhalvåret!
Jag valde därför att inte bli alltför närgången och fotade inte heller de fina husen där skyltar med varning för vakthund var mer regel än undantag.

Vi gick vidare till konsthallen Kvarnen där Ernst Billgren ansvarar för årets utställning.

Ernst hade valt att fokusera på Carls ungdomsår som var fattiga och svåra.

Här ser man hur det såg ut i hemmet där han växte upp.

Vi såg också den enorma väggmålningen Midvinterblot vars skisser refuserades av Nationalmuseum. Det blev ett trauma för Carl Larsson som ansåg att det var ett praktverk. Åttio år senare finns målningen på plats på museet. Klicka på titeln där du kan läsa mer om verket.

Regnet skvalade mellan varven och nu hade sällskapet blivit rejält hungriga, dags alltså för mat!

Vi fick en fantastisk buffé som hette duga!

Jag valde att backa på det kallskurna eftersom det smakade så bra och fanns så oändligt många sorter, men det fanns också varmrätt, kött eller fisk.

Efterrättsbordet behövde heller inte skämmas för sig!

Mätta och belåtna lämnade vi nu Sundborn, vi hann med besök på en plantskola på hemvägen så vi hade vacker blomsterfägring med oss i bilen hem, ja förutom oss alla vackra damer förstås!