Känner ni till uttrycket ”extempore” ? Det är lite av essensen i mitt liv, improviserat och oförberett… Det är därför jag ibland glömmer mobilen eller kameran eller stavar eller ryggsäck, även fast jag försöker förbereda mig… Men, sen får jag små egna infall, bara sådär extempore… som igår.. ..för visst blir man lite exalterad när solen skiner och snön gnistrar… Jag skulle ju bara traska en kort bit upp till fd. finnbastun, men så såg jag skoterspåret.. ..och plötsligt var jag på väg upp mot ”klinten”…driven av en nyfikenhet om hur mycket skog man avverkat högre upp.. Till och med gamla fabrikspipan ser vacker ut i finvädret Till min glädje…

Godmorgon världen! Solen kommer nätt och jämnt över grantopparna, och jag är uppe med tuppen! Hur kan det komma sig, jag som är en segpropp som inte kommer ur bingen före nio… Jo det var så att jag vaknade av marcherande elefanter! Ja dom lät i alla fall så, jag lovar! Vägg i vägg med mig har det flyttat in (tillfälligt) en sportlovsfirande familj med trenne livliga barn… Say no more… Jag tror dom kutade omkring med pjäxor på fötterna i morse, för det dånade genom väggen… Skåne står väl först på tur och jag kan tänka mig glädjen att komma hit upp och hitta ren vit snö, inte så…

I morse hade jag lite mer bråttom än vanligt, men gosestunden med djuren tummar jag inte på.. Men idag gick det inte så bra, låg och klappade Torsten när plötsligt alla hans fyra tassar med utspända klor satt i handen på mig! Ajaj, blodvite uppstod, jag var väl inte lika försiktig som vanligt… Torsten är nämligen en mycket speciell kattindivid, ja det är alla katter, men Torsten än mer än andra, för om man kommer åt någon annan kroppsdel än huvudet eller ryggen ja då klöser han, obarmhärtigt! Jag brukar skratta åt stackars Hasse som inte ens kan närma sig Torsten med handen innan alla klor sitter i handen på…