Bloggen

  • Bloggen

    Glädje och sorg

    Att ha husdjur innebär till allra största delen glädje, men också sorg när ett älskat djur lämnar jordelivet. För tre år sedan var det dags att ta farväl av min första hund, vår underbara rottweiler Larissa. Hon kom till oss som valp när jag som bäst behövde tröst och sällskap, jag led av utmattningssyndrom, bodde långt ute i skogen i en stuga, och maken jobb-pendlade till Stockholm. Du kan säkert förstå vilket sällskap och glädje hunden skänkte mig, vi var verkligen ”buddies” Jag både somnade och vaknade varje morgon av en fuktig nos vid min hals… Vi gick långa promenader, sen hem och vila, pga min sjukdom kunde jag varken…

  • Bloggen

    Genomvädrad..

    Genomvädrad blir man när man går ut idag…tur man står stadigt på marken med hjälp av viss övervikt… Vinden tar i så det viner i fönsterrutorna, och det verkar ha drabbat större delar av landet. Jag läser i bloggen att jag för tre år sedan tillverkade bastukvastar av björkris! Jag kan lova att det i år inte finns minsta lilla musöra på björkarna här… Jag har en tråkhelg framför mig, Hasse jobbar på en mässa idag och imorgon. Då återstår bara söndagen av helgen. Loppan och jag får alltså roa oss själva bäst det går… När pälsen är borta är plötsligt halsbandet så stort så hon kan trä det över…

  • Bloggen

    Vårens godaste primör!

    Herregud, vart tar dagarna vägen? Nu ska jag ju blogga om söndagen, och det är redan onsdag! Ja hur som haver, bättre sent än aldrig… Vädret var skapligt med sol i söndags och då började det suga i skogsmulle-tarmen… ”Matte, jag behöver solbrillor, det gör ont i ögonen!” Efter bara tio minuter i bilen är vi framme vid en av våra favoritplatser Det gäller att gå på dom större stigarna, det är surt i markerna Vilken frihetskänsla man får när man återerövrar marken som varit otillgänglig under en låång vinter! Underbara tassemarker, till och med spångat så man kan ta sig fram! Och plötsligt får jag syn på dem, på…

  • Bloggen

    Nu börjar nedräkningen…

    Nu är det knappt tre veckor kvar….tills jag får hem min lilla goa Blinkis igen! Vad jag längtar! Jag hann bara sätta mig på golvet så kryllade det av små nallebjörnar… Hela familjen, mamma Blinka och alla fyra valpar är samlade, hihi Vilken sötnos, sex veckor har ullbollarna hunnit bli. Eftersom dom föddes för tidigt har vi kommit överens om att Blinka fortsätter uppfostra dem tre veckor till. Puss på dej mamma! Det var inte lätt att få till några bilder där alla hundar är stilla samtidigt, de flesta kort blev suddiga… Efter en stunds lek och bus somnar alla tvärt i en hög på golvet.. -blir det mat snart?…