Titel: Tämä läpinäkyvä sydän Författare: Katja Kallio Genre: roman, utspelar sig 1942 i Hangö under kriget Förlag: Kustannus Oy Otava Publiceringsdatum: 2021 Antal sidor: 268 Ote siv. 13 "-Muiden kadottua näkyvistä mina jäin pihalle lapioimaan lunta snakoihin. Meille oli jo valjennut, että heititte lähtiesänne kaivoihin kissan- ja koiranraatoja. Yrititte tehdä elämästämme niin hankalaa kuin suinkin, ja onnistuitte. Juomavesikin piti sulattaa lumesta. Olimme olleet kotona vasta muutaman päivän. Kaikki oli kankeaa tai nihkeää tai raskasta. Aurinko kiilui epäluuloisena pilviverhon takana, lumi mätkähti sankoon painavina möykkyinä. Muistan että pikkulintu käveli kantolumella eikä jättänyt jälkiä." siv 126 "- Sylva vakuutti ettei siellä ollut täitä. Lapista tulevat saksalaiset saivat ostaa virvokkeita vain kanttiinin junaradalle…

    Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Jag läser Räkna de lyckliga stunderna av Conny Palmkvist, första delen i Öresundstrilogin om Sverige och Danmark under de dramatiska krigsåren på 1940-talet då människor, vapen och underrättelser korsar Sundet. Smakbit sid. 133 ”- Säkerhetspolisen drar i så många parallella ändar att de nästan aldrig får se trådarna nystas upp. Skämten haglar mellan dem, och en jämförelse med NKVD i Ryssland eller Gestapo i Tyskland blir skrattretande med tanke på hur liten och nypåkommen den svenska säkerhetstjänsten är. De är bara tre gubbar i Helsingborg och det tar tid att rikta…

I september lyssnade jag på tre ljudböcker: Hon som blev kvar av Riley Sager Mitt betyg 2/4 Uppläsare: Anna-Maria Käll och Ella Schartner, mitt betyg 4/4 När familjen Hope brutalt mördas 1929 tror alla att sjuttonåriga Lenora Hope är den skyldiga, men polisen lyckas aldrig bevisa det. Lenora förnekar brottet och efter den dagen sätter hon aldrig mer sin fot utanför Hope’s End, herrgården på klippkanten där massakern skedde. Året är nu 1983 och vårdbiträdet Kit McDeere anländer till det förfallna Hope’s End för att ta hand om Lenora efter att hennes förra sköterska försvunnit mitt i natten. Den sjuttioåriga Lenora sitter i rullstol och kan inte längre prata efter…

    Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Jag läser Djävulsdansen av Kiran Millwood Hargrave. Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer. Smakbit sid. 30 ”-Jag är hungrig”, säger han och hans röst kvävs av en gäspning. Han har fina tänder, uppradade lika rakt och stadigt som gravstenar. Lisbet känner med tungan på mellanrummen i tandköttet, tio svarta hål, För nästan varje barn hon förlorat har en kindtand vaggat sig lös och fått dras ut av en botare.” sid 134 ”Hennes make håller en fjäderpenna likt ett barn som övar på bokstäver, ständigt med den…