En dyster början på april

Jag skulle skrivit ett första april-inlägg igår, men omständigheterna gjorde mig handlingsförlamad.
Då tänker jag inte på april-vädret som gav Sverige en rejäl vintersmocka med snö i mängder i södra delen av landet, utan om det tragiska som hände i mitt fosterland Finland.
Det hjälper förstås inte att oja och voja sig, men jag ägnade hela gårdagen med att surfa på alla nyhetssidor både svenska och finska för att försöka hitta ett orsakssammanhang på skolskjutningen, utan framgång förstås, en fråga som ännu ingen har svar på.
En tolvåring har inget konsekvenstänk på lång sikt och kan inte begripa hur detta kommer att påverka hela livet. Detta gäller både förövaren och offren samt alla berörda.
Jag tänker inte försöka analysera saken vidare, jag har inte kompetens till det, min kompetens räcker till empati för alla drabbade och inblandade.
Ministrarna föll i gråt i riksdagen när de skulle samlas för möte av annan karaktär, nu fick alla andra sakfrågor vänta, detta oerhörda var tvunget att ägnas uppmärksamhet.
Idag känner jag mig tom som ett äggskal, och jag lär inte vara ensam i den känslan.
Men, för mig fortsätter livet och jag ska kravla mig upp ur chocken och sorgen och återgå till de vardagliga bestyr som håller ihop min tillvaro.
Jag tog min första promenad längs Runn bort till marinan

och kunde konstatera att båtsäsongen alls inte var aktuell ännu, isen låg kvar både vid land och ute till sjöss.

Vid strandkanten har isen blivit porös och tack och lov såg jag ingen ute på sjön.

Jag bestämde mig för att kontrollera hur långt det är till mina två närmaste badplatser, den här fina lilla stranden ligger 3300 steg hemifrån! Nästa promenad kommer att gå till mitt andra badställe på andra sidan viken så jag får jämföra vilken strand som ligger närmast mig för att ta ett svalkande dopp!

En trevlig dag i påsk tillbringades hos mina flickor, och inte ett enda foto knäppte jag!
Enda beviset är alla glada teckningar som låg och väntade på mig då jag kom fram och som nu får hänga med ett tag på kylskåpsdörren.
Dagen avslutades med kortspel, och nej, ingen vinst för mig!
Kylan har slagit sina klor i Falun och jag ska ägna ett par timmar till ett besök på biblan, den bok jag hade kvar att läsa lockade mig inte så nu behövs påfyllning.

Självklart försöker jag bidra till fåglarnas uppehälle, men de skräniga måsarna får gärna hålla sig borta, jag var nog en syn för gudarna när jag försökte skrämma iväg dem genom att flaxa med armarna för att änderna skulle ha en chans mot de snabbflygande måsskrällena.
Jag hittade en perfekt avslutning på det här inlägget, även Simon & Garfunkel har åldrats, men med stil!