Flyttfåglar

I flyktande gäster på främmande strand,
när söken I åter ert fädernesland?
När sippan sig döljer
i fädernedalen
och bäcken besköljer
den grönskande alen:
då lyfta de vingen,
då komma de små;
väg visar dem ingen
i villande blå:
de hitta ändå.

De finna så säkert den saknade nord,
där våren dem väntar med hydda och bord,
där källornas spenar
de trötte förfriska
och vaggande grenar
om njutningar viska,
där hjärtat får drömma
vid nattsolens gång
och kärleken glömma
vid lekar och sång,
att vägen var lång.

De lyckliga glada, de bygga i ro
bland mossiga tallar sitt fredliga bo;
och stormarna, krigen,
bekymren och sorgen,
de känna ej stigen
till värnlösa borgen,
där glädjen behöver
blott majdagens brand
och natten, som söver
med rosende hand
de späda ibland.

Du flyktande ande på främmande strand,
när söker du åter ditt fädernesland?
När palmerna mogna
i fädernevärlden,
då börjar du trogna
den fröjdfulla färden,
då lyfter du vingen
som fåglarna små;
väg visar dig ingen
i villande blå;
du hittar ändå.

Johan Ludvig Runeberg

9 kommentarer

  • "LillaSyster"

    Visst är det otroligt hur de små söta fåglarna har en inbyggd gps och hittar tillbaka år efter år. Hur långt de där små fågelvingarna kan bära över stora hav, dåligt med mat på vägen. Här är det fullt uppdukat bord för både gamla och nya gäster. Bofinken kom förra veckan och fem sidensvansar landade också intill en stund innan de drog vidare. Fågelbadet nyttjas – det är stor glädje att ha de små liven inpå knuten. Hör att våren sjungs in. Igår var det försommar värme, idag är det vårregn. Ha det fint i pörtet! Kram

  • Kicki

    Fina bilder till en talande dikt.
    Jag förundras så över att fåglarna, stora som små, kan hitta tillbaka till så exakta platser år för år.
    Och att dom orkar flyga så långt.
    Nu är det svanarna, som vilar upp sig på åkrarna håromkring i enorma flockar.
    Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *