Jag har läst..

Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zundappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Och vad händer egentligen under brunnslocket?

Nio noveller som tecknar ett Västerbotten i förändring. Berättelserna rör sig i gränslandet mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män.

Utdrag ur boken:

"Och morsan är en idiot. Broderar skitfula korsstygnsrenar och kåtor och sätter upp det i gummiramar av rött, och ibland grönt, under väggklockan i köket. Vill vara särskild på nåt vis. Vika ut det där gamla."

"När man var liten så var man ju dum förstås och gick och hämtade in valpstackarn ur snön och gömde den under nattlinnet, sådär med armarna runt om och det gjorde ju inget att den sprattlade så att man fick klösmärken på magen, för man var ju en liten unge och alldeles mjuk och förlåtande inuti. Det var som små leende bubblor i en läskedrycksflaska när den lilla nosen med de små morrhåren kröp upp i halslinningen och borrade in sig under hakan alldeles sådär, och den andades därinne, nära och trygg med nosen så, mot halshuden."

Här fick jag mig som läsare en liten utmaning!
Texten är skriven med mycket dialektord och en hel del egna "hittepåord" som definitivt inte står att finna i SAOL.
Det kräver långsam läsning och en del fantasi, men ack vilken värld man sedan stapplar in i och blir som förtjust i...
Det blir till ett pärlband med äkta små ordpärlor, berättelser skildrade med både ömhet och värme och allvar och skoj. Det blir helt enkelt ögonblick ur livet!
Ge denna debutant en chans, snälla!