Jag har läst..
Kaneltimmen av Jane Morén
De blir fler och fler men du ser dem sällan. De finns i skymningslandet bakom dörrar i de gamla gränderna.
De som nästan har levt färdigt sina liv, de som har minnena inom sig och väggarna fulla av barndomens bilder. dHär finns längtan, ensamhet och oro. Men också förväntan och stillsam förnöjsamhet.
Din ledsagare in i gränderna är en timvikarie i hemtjänsten i början av 2000-talets Stockholm.
Hon berättar om ett arbete där längtan efter henne liksom är inskriven mellan raderna i anställningsavtalet. Det är hon som tar fram mat på bordet, kammar håret, duschar skrynkliga kroppar och lyssnar till berättelserna. Hon öppnar dörrar så att du får lära känna dem som finns innanför.
Den här berättelsen är skönlitterär, alltså ingen dokumentär vilket man nog gärna skulle vilja tro.
Detta är nämligen en helt underbar bok. Den tar dig verkligen med på en resa hos dem du sällan ser. Miljön är detaljerat beskriven,jag kliver med in i vardagsrummet med plyschgardiner eller i köket bland pelargonerna, karaktärerna är trots att de är så korta mycket bra levandegjorda.
Jag har aldrig själv jobbat inom vården, men jag har vänner som jobbar inom hemtjänsten och jag tror att de med ett leende kan känna igen sig. Det hoppas jag, för denna timvikarie har känsla och respekt för de gamla, hon vill göra ett bra jobb och hon har empati.
Alla har vi någon eller flera gamla människor omkring oss, släktingar, vänner och bekanta, kanske grannar. I vår trappa bor en farbror som har hemtjänst. Han är världens gladaste gubbe, hans skratt rungar genom golvet rakt upp till oss och maken och jag ler.
Så vill jag också bli, den tanten som alla på hemtjänsten slåss om att få åka till för hon är så fryntlig!
Jag kan bara hoppas…att jag blir den tanten och att hemtjänsten fortfarande har underbara medmänskliga medarbetare…när det blir dags..
Mitt betyg blir full pott ****
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Eva-Lena
Den där lät riktigt spännande! Ska genast gå in och reservera den!
Tack för tipset hälsar Eva-Lena i ett vintervackert Gävle!
britten
Å tack för tipset..den boken ska jag genast skaffa låter som enbok som man blir berörd av och det gillar jag som också gillar gamla….kramiz
Gunvor
Det verkar vara en god bok. Har inte läst nån bok på länge nu. Det blir mest tidningar jag läser. Får från min dotter här hemma som i sin tur får dom från sin svärmor.
Vilken tur att det gick så bra hos tandis.Det kommer säkert att gå som en dans nästa gång du ska dit.
Snygg frisyr dottern har. Hon passar så bra i det rosaröda. Ibland så önskar jag mej ett helt nytt huvud. Men har man en kort frisyr så är det inte så mycket att göra. Annat än att byta färg då. Ändå blir det samma o samma.
Va duktig du är som vattengympar o står i.
Jag är lite stel i lederna idag. Dansade rätt så häftigt i går. Man är ganska otränad känner jag. Men kul var det.
Ha en skön kväll. Kram!
BrittMarie
Vilken fin bok, och vad trevligt du beskriver den! Synd att man är en sådan långsamläsare. Alltid har man något på gång och flera på hög. Jag skriver upp den här för att kanske läsa så småningom. I mitt jobb träffar man folk så korta stunder. Ändå känner jag ibland att man får glimtar av det där skymningslandet. Glimtar av både glädje och sorg. Jo, jag vill gärna läsa mera om det!
Ha det bra däruppe i Dalarna, där folk springer i snöskor 😀
Kram
Synne
En bok jag ska försöka läsa.
Undrar om de har den på biblioteket här….
Inte föga troligt då.
Visst vill man bli en glad tant som de ska komma och hjälpa.
Har jobbat inom hemtjänsten och på sjukhem. Inte alla är så goa och glada.
Vi hade en farbror vi fick gå två eller tre till, för vi fick stryk med käppen.’Han har var farlig.
Här sitter man och ska ta telefonen sen. Du vet vart….
Vädret hos nabokärringen just nu…. 18 minus. Mörkt ute.
Hoppas däremot på sol senare.
Kramen från kärringen på andra sidan gränsen
Nilla
Den ska jag lägga på minnet. Min pappa är ju en favorit hos både hemtjänst och distriktssköterskorna har jag fått höra. Och det är ju roligt. Men så är han ju en helt makalös person, partisk, jag, inte då 🙂
Kram
Anki N
Jag är helt säker på att du blir en sån tant…som hemtjänsten gillar att besöka. Ja om de nu finns hemtjänst då, de vet man ju aldrig. Verkar vara en bra bok, kan du inte berätta hela så jag slipper läsa den? Tack, du är en redig klippa Paula.
Kramiz Anki N
Mia
Vilken fantastisk rescension….den måste jag läsa!!
Christina
Vad nyfiken du nu gjorde mig på den boken.Jag kan tänka mig att folk inom hemtjänsten får höra riktiga levnadshistorier.Jag har en släkting som är 96 år gammal.Fortfarande pigg och helt klar i huvudet.Han brukar berätta om sin barndom och uppväxt.Alltid lika spännande varje gång.Man åker alltid där ifrån med en känsla av att man har det jäkligt bra en då i dessa moderna tider.
Ingrid Sillén
Vad roligt att läsa alla kommentarer om Kaneltimmen! Det är jag som har givit ut boken, författare är Jane Morén. Jag instämmer helt med recensionen och tycker att det är en ovanligt fin skildring av arbete med gamla människor.
Alla ni som undrar var den finns att köpa kan höra av er direkt till mig ingrid@migra.nu
Migra Förlag är ett litet bokförlag som ger ut högst en till två böcker om året.