Läst

Jag har läst….

Av
den
21 december 2022
Tokyo Ueno station Bokomslag Tokyo Ueno station
Yu Miri
roman
Albert Bonniers Förlag
2021
163

Kazu lever sin sista tid i den kejserliga Uenoparken i Tokyo, nära stationen där han som ung klev av tåget för att delta i bygget av Olympiska spelen 1964.
En gång hade han en familj i Fukushima, nu finns ingenting att återvända till. Hans liv har kantats av förluster.
Kazus återblickar, stadens brus och livet i parken blir också en berättelse om det moderna Japan med gamla traditioner och nya, med naturkatastrofer och djupa sociala klyftor.

Boken tilldelades National Book Award for translated Fiction 2020

Smakbit sid 45
"I skydd av sin cykel som stod vid minnesmonumentet satte sig en mager man i sextioårsåldern på huk och speglade sig i cykelns backspeglar när han rakade sig. Han fällde ut en stor textilsax och använde ena bladet som rakkniv när han med ett skrapande ljud tog bort skäggstubben. Han var klädd i en svart T-shirt och vita byxor och såg ren och proper ut, men på cykelns pakethållare hade han lastat ett campingtält, en gryta, en kanna, ett paraply och badtofflor. Över cykelkorgen på styret ade han hängt upp våta kläder och en handduk på tork och satt fast dem med klädnypor. Det var tydligt att han också var hemlös. Att han rakade sig kanske berodde på att han just hade hittat ett jobb som daglönare. Att arbeta i byggnadsbranschen är svårt om man är äldre, men kanske gick det att ta jobb som städare. På lördagar när kontoren var stängda, kunde det ge tiotusen yen att rengöra och bona de gemensamma ytorna vid hissar och i korridorer på ett tiovåningshus."

sid 130

"Framför Bententemplets stora låda för penninggåvor klappade han händerna i bön och bugade. Därefter gick han andfådd med snabba steg förbi monumentsamlingen. Där fanns ett monument för glasögon, ett för den giftiga blåsfiskens kvarlevor, ett för solfjädrar, en stele som rests i tacksamhet över kinesiska sköldpaddor med mjuka skal, en minnessten för trettioårsjubileet av bilens användning i Tokyo, en sten för sanna vänner, gravkullar för gamla almanackor och köksknivar..."

Här klev jag in i en totalt främmande och skrämmande men samtidigt fascinerande värld.
Berättelsen är rörande och den sorglige gamle mannen kommer att finnas kvar i mitt minne länge ännu, ett mycket gott betyg.

TAGS
1 Comment
  1. Svara

    Ditte

    22 december 2022

    Tack för detta goda smakprov! En bok jag inte läst men som jag sätter upp på boklistan. Verkar intressera mig på flera sätt.
    Kram

LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Kategorier
Statistik
  • 295
  • 380
  • 1 635 166
  • 5 092
  • 65 627
Sök här