Jag har läst…

Vårt lejon Christian – Historien om tre vänner och deras gripande återförening av Anthony Bourke och John Rendall

Anthony och John köper 1969 en livs levande lejonunge på varuhuset Harrods som vid den här tiden säljer exotiska djur. De döper honom till Christian. Han får med dem i deras lägenhet i London och blir snart ett lokalt fenomen som är med i reklamfilmer och minglar med kändisar.
Men att ta hand om ett lejon är inte alltid lätt, framför allt inte när han växer till ett ovanligt stort lejon. Anthony och John inser att de inte kan ta hand om Christian och beslutar sig för att ta honom till Kenya där han ska få lära sig att leva i det fria.
Ett år senare återväder de. De får höra att den nästan fullvuxne Christian inte kommer att känna igen dem.
De miljoner människor som har sett den rörande videon som skildrar deras återförening vet att så inte är fallet.
1971 berättades denna historia för första gången i bokform. Den har nu uppdaterats och aktualiserats.

Jag som miljoner andra har sett YouTube-klippet som kniper tag i hjärteroten och när jag såg att det fanns en bok så lånade jag förstås hem den för att få lite mer information.
Och visst är det en rörande historia, två unga killar som helt ingnorant går och handlar en lejonunge på ett varuhus! Man skulle tro att det hände för hundra år sen…
Men, det mest intressanta är berättelsen om återanpassningen till det vilda livet och till andra artfränder.
Utdrag ur boken:
“Boy var enorm, imponerande, och stod orörlig med blicken fäst på Christian. Begripligt nog var han förvirrad och skrämd. Christian gick långsamt och försiktigt efter oss och kröp ihop bakom oss och tryckte sig mot våra ben. Plötsligt kastade sig Boy med ett öronbedövande rytande mot Christian. Under hans tyngd gav stängslet efter något, och vi sprang iväg åt olika håll. Stackars Christian låg kvar där han låg men kröp ihop och morrade. Christian var svårt skakad och behövde tröst. Det var uppenbarligen chockartat för honom att upptäcka att han inte var det enda lejonet i världen, och att det första han träffade dessutom var minst dubbelt så stort som han.”

Boken innehåller också många underbara foton på Christian samt information om George Adamson Wildlife Preservation Trust som jobbar med återanpassning av vilda djur.
Mitt betyg ***

Berta och Byn av Ester Cullblom

Berta, född och uppvuxen i Stockholm, sökte sig under tidigt 1970-tal till Tornedalen där hon hade många släktingar på mammas sida. Hon gifte sig med Gunnar och kom att tillhöra en stor jordbrukarfamilj som svärdotter. Berta fick ställa om från stad till landsbygd. Anpassningen till familjen gnisslade betänkligt då hon våldtogs av sin mans bror en mörk kväll. Ett minne som förföljde henne ända till en höstdag…

Den här berättelsen är skriven av en kvinna som utkom med sin första bok när hon var över sjuttio år gammal. Alla berättelser handlar om livet i Tornedalen och jag har läst alla tre.
Lite haltande är hennes skrivande, men berättelserna är fint beskrivna och känns genuina.
Visst kan man också få intrycket av att Tornedalen är lika med Jämmerdalen, men det är nog inget lätt liv att försöka bemästra det bistra klimatet och den magra jorden där uppe i norr.
Mitt betyg : **

Rödby – Puttgarden av Helle Helle

Två systrar delar lägenhet på den danska sidan i Rödbyhamn, vid färjelinjen Rödby-Puttgarden. Tine som är storasyster, har just fått en baby med en okänd man. Jane ska börja arbeta på båtarna, precis som sin syster och som deras mamma tidigare gjorde.
När systrarna talar om sin mamma försöker de förklara: “Om någon frågade mamma hur hon mådde brukade hon svara med vad hon hade gjort”. För kvinnorna passerar män förbi alldeles för fort.
Under en av Janes första arbetsdagar i taxfreeshoppens parfymeri på båten träffar hon en kollega: “Han sträckte sig ner efter en låda och nuddade vid min höft på vägen upp. Marken gungade lite under mig. Hans ansikte var tätt inpå mitt, så jag rufsade om hans hår med en självsäkerhet som var olik mig”
Inom loppet av en vecka dör fyra personer i deras närhet i Rödbyhamn

Jag hade faktiskt lite förväntningar på den här boken. Författaren har vunnit priser i sitt hemland och har jämförts med ingen mindre än Ernest Hemingway.
Nå, det var som det brukar, det som rosas i kritikerpressen är inget jag brukar jubla åt. Nu var inte denna berättelse ett dugg “svår” eller djuplodad eller märkvärdig, den var tvärtom ganska simpel.
En nostalgisk berättelse om ungdomsåren utan större åthävor, språket utmärkte sig inte särskilt, dialogen och berättarstilen var lättläst men inte särskilt originell. Jämförelsen med Ernest låter jag bli att kommentera, så mycket Hemingway har jag inte läst.
En bok som inte lämnade efter sig något spår efter det jag läst ut boken.
Betyget sträcker sig till **

Fiskarens garn av Stefan Spjut

Boken handlar om livsviktiga ting – om vatten och om korrespondens. Och om Gösta Blombeck på Stengölparen, som har för lite av båda. Regnvattnet i skrevorna och i tunnan är slut och andra människor har han inte mycket samröre med. Uggleböckerna och batteriradion är det enda som vittnar om världen utanför hans ö.
Det är fiskarna, fåglarna och katten som håller Göstas känsloliv igång. Samt Alvar, grannen som köper Göstas fisk och förser honom med dricksvatten – tills han får sommargäster.
När sondottern Malva, hennes mamma och en som heter Gärd flyttar in hos Alvar förändras allting.
En klassisk svensk roman, berättad med stor språklig energi om lust, liv och död på några öar i skärgården.
Verben spritter som nyfångad fisk, en gammal harv borde flyttas och i djupet rör sig den silverglänsande sillkungen.
Utdrag ur boken:
“Gösta stoppade in en sked med pudding i gapet. Jag har sett två filmer, sa han. På biografen i Norrtälje. De var monsterfilmer bägge två. Den ena hette Frankensteins monster, han var lång och hiskelig, han kastade ett barn i sjön, hon dog av det.
Och den andra filmen, fortsatte han, var om en sjukdom och den sjukdomen var som ett monster, och det monstret minns jag vad det hette, för det hette nästan som båten jag åkte på när jag for hem från biografen. Syfilis var det.
Hette båten det, sa Bergström. Kan det stämma…
Nej, sa Gösta. Sylfid, Ångfartyget Sylfid.
Det var en mörk och allvarlig röst som sa att man kunde tappa både det ena och det andra om man inte aktade sig för könsumgänget. De smittade människorna förvandlas till vark, så sa det. När jag åkte hem och stod på fördäck var det ett litet fruntimmer som började prata med mig. Jag tyckte att hon var nog lite röd runt näsan, det kunde nog vara en venerisk sjukdom runt den näsan tänkte jag, så jag gick in, för något vrak, det vill man inte bli”

Det var en riktigt tänkvärd historia detta. Det kunde vara lätt att rycka på axlarna och skratta åt den stackars enslingen där ute på sin ö, men skrattet fastnar i halsen. Vi ser en otroligt utlämnad spillra till människa vars enda möjlighet till utveckling var att läsa “Uggleböckerna”, faderns bokband från A-Ö, söndertummade och välnötta. En riktigt snuskig gubbe är han, både kroppsligt och själsligt, han erfår inte mycket sympati för sitt sätt att leva och vara.
Men, vilket underbart språk Stefan Spjut använder sig av. Jag njöt av texten, av varje mening, oavsett hur lortig och osmaklig den än var.
En historia om en som är eljest, som inte är som vi andra, som inte passar in i mallen, som försöker leva sitt liv utan större åthävor.
Och denna bok, den är värd **** för den gubben han har fastnat på min näthinna han!

Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist

Ett spädbarn, en liten flicka, hittas övergiven i en grop i skogen och växer upp gömd i en källare. Hon har en enastående förmåga: hon kan sjunga helt rent, och härma all musik hon hör. Men hon är sluten i sig själv och utåt uttrycker hon varken känslor eller önskningar.
Samtidigt föds en annan flicka i en alldeles vanlig familj. Hon har inga speciella förmågor, är inte enastående på något sätt. Hon är precis som alla andra…möjligen lite fulare, lite tjockare, lite konstigare, lite mer utanför.
Det dörjer fjorton år innan de två flickorna möts.
Tillsammans sätter de igång en seire händelser som leder fram till Allsång, kaos och ett annat liv.
Och de är inte längre ensamma.

Sveriges Stephen King har åter levererat en historia. Bland skräcken och hemskheterna, blodet och vidrig ondska döljer sig två människoöden som präglas av sitt utanförskap.
Inget mästerverk, men klart läsvärd, jag gillar att växla mellan olika typer av litteratur och att då och då sätta tänderna i en skräckroman är uppiggande även om en besk smak sitter kvar i munnen långt efter att boken är utläst, masspsykos är farlig….
Mitt betyg ***

0

8 Comments:

  1. Jag ser att livet börjar rulla på .Kul att du läser och bloggar åter

  2. Åhhh, jag ryser bara vid tanken på videon om Christian, vet inte hur många gånger jag har sett den och blir lika rörd och berörd varje gång….Kanske dags att läsa boken nu då?? *L*
    Fler bra lästips ser jag, tack söta… :smile:

  3. Morning i Pörtet! Himlans fin bild du har här ovan!!
    Tack hför boktipsen och för att vi fick följa med på byvandringen!!
    Hoppas ni får vara friska nu resten av hösten! Förra hösten när jag blev akutsjuk med operation o allt åkte även jag på lunginflammation…sänkan var långt över 300! Tvi vale vad sjuk man blir!
    Nu får du hålla tummarna…kanske kanske hjälper den nya medicinen! Har inte varit så där tvärdålig sen onsdag förra veckan!
    Kramen!
    Ragnvi

  4. Jag har bytt blogg så välkommen in och kika

  5. VÁ! Har Du inte läst fler böcker! :mrgreen:
    Så roligt att Du är på benen igen och börjat blogga. Det har vart tomt utan Dig i blogglandia.
    Älglus har jag aldrig varit ute för och visste inte ens hur dom såg ut förrän i fjol.
    Vilken härlig omgivning Ni har och så skönt för Loppan att få springa lös.
    Då har Du väl fickorna fulla med hundgodis på promenaderna nu?
    Här är det fullt upp med klubben som Du såg och det är såå roligt att ha något att pyssla med på “fritiden”.
    Läste att Du ska börja måla, så det ska bli spännande att få se Dina alster på bloggen i framtiden. ;-)
    Ha det nu så gott!
    Kramar från oss

  6. Boken om Christian har jag inte läst. Däremot minns jag filmen och you-tubeklippet, som väldigt gripande. Tänk att kunna köpa en lejonunge på Harrods!!! När de möts igen efter lång tid kommer stora näsduken fram.
    Jag känner trycket att jag måste fortsätta knata med stegräknaren. Nu har jag fått förslag om att gå till Paris, till Vitryssland och till Finland. Vi får se vad jag väljer, eller om jag lägger mig på sofflocket och äter praliner :o
    Bröllopet kanske ligger lite i framtiden. Det blir en del pappersjobb innan, eftersom tjejen kommer från Vitryssland.

  7. Förstår att du haft tid att läsa nu medan du varit sjuk, som om du inte gör det annars då ;-)
    Jag lyssnar på massor av böcker just nu, läser bara i sängen som du vet. Men den ena ljudboken efter den andra försvinner medan jag syr mattrasor eller rensar svamp, jag har blivit stamkund på bibblan.
    Tänk, jag har aldrig mött en älglus eller vad du kallade dom, glad att jag slipper också om de är så envetna som du beskriver.
    Hoppas krafterna återkommit som de ska.
    Kramen

  8. Vad du har hunnit läsa mycket =)
    Filmklippet om Lejonet har gått rakt in i hjärtat, visste inte att det fanns en bok, tack för tipset!
    Alla böckerna låter spännande måste jag säga, har dock inte läst speciellt många rysare, de har inte riktigt fallit i smaken.
    Visst är det skoj att växla mellan litteraturen, själv blir det av naturliga skäl barnböcker, men även endel ungdomsböcker, skönlitterära böcker och fakta som svensk historia men även utländsk.

    Jag tycker förresten oerhört mycket om din header !!
    Kram!

Kommentera