Paulas Pörte

Det blåser så hiskeligt att jag idag nästan får vara glad.. ..att jag är stabil och tung nog att hålla mig kvar på landbacken! Med Blinka är det värre, bäst att hålla henne i koppel så hon inte lyfter! Det går framåt för Loppan, men långsamt…maken relaterar hela tiden till hur jag mådde efter min livmoderoperation…harkel…. jag vet i alla fall att jag inte betedde mig som hon förförra natten då hon klockan halv ett talade om att hon behövde gå ut. Stackaren stod nog o tryckte i en kvart, men antagligen gjorde det ont för det blev till att duscha av det mesta av det hon fått ur sig……

I torsdags åkte maken iväg med en fullt frisk och pigg hund till veterinären. Hon skulle kastreras. Vi hade fattat beslutet efter långt övervägande. Hon är sju år, har inte haft någon valpkull och ligger i riskzonen för att få livmoderinflammation. Dessutom lider hon enormt av hormonsvängningarna under löpperioden. Så, nu blev det äntligen av Men, istället för en halvtimmes operation tog proceduren en och en halv timme! Maken hade lovat ringa hem när det var klart och jag kände på mig att något var fel när han inte hörde av sig… Mycket riktigt, veterinären hade punkterat ett blodkärl nära livmodern och förorsakat en rejäl blödning! Hem kom en hund…