Paulas Pörte

Visst hade vi det trevlig igår! Smolken i glädjebägaren bestod i det alldeles förfärliga väglaget! Spårigt, slirigt, halt….fem och en halv mil som på hemvägen kändes som en evighet! Ändå är detta Inlandsvägen där Sälen-turisterna kör. Antingen har Vägverket bestämt att det ska bli mildare väder så att snön smälter av sig själv, eller så har kommunerna slut på snöröjningspengar för detta år (det mest troliga!) Jag är gladare än jag ser ut när vi åker iväg, hihi! Hittade tre gamla mascaror och två gamla läppstift som jag försökte sminka mig med….dagen till ära! Sen gäller det att inte göra som vanligt, gnugga mig i ögonen… Vi käkade på Värdshuset…

Solen skiner från en klarblå himmel! Temperaturen rör sig mot plusgrader! Och vi ska gå på teater ikväll! Det är åratals åratal sedan jag senast besökte en teaterlokal….. Men idag ska jag få min födelsedagspresent i förskott… (egentligen firar vi inte födelsedagar med presenter, detta är ett undantag när börsen för en gångs skull innehåller tillräckligt många kronor…) Vi åker till Vansbro för att se Ronny Eriksson och Anna-Lotta Larsson i föreställningen Kärleksånger. Jag bara älskar Ronny Erikssons norrländska humor och Anna-Lottas ljuva sång! Och imorse bestämde gubben att vi åker lite tidigare så vi hinner äta en god middag i Vansbro på Värdshuset Flottaren. Så gissa om förväntningarna är…

Jösses vad tiden går fort! Fast ändå känns det som vi haft lilla Maxi här hur länge som helst. Han har liksom ingått i flocken sedan första dagen, även om han från början tydde sig mycket till mig. Numera är han mera med hund- och kattflocken! Visar några bilder hur anpassningen till livet i pörtet har gått: Loppan har från början blivit Maxis favoritkompis, och dom leker hur bra som helst! Och sedan Maxi kom har Loppans utflykter i skogen blivit mer kortvariga! Blir dom för högljudda kommer en tjurig Larissa o ryter till! Då blir det lugnt i huset, jag lovar! Katterna var ett eget kapitel, Maxi hade ingen…