” Efter avslutad utredning sker ett överlämningsmöte där du tillsammans med din handläggare på Försäkringskassan och någon ur alfta Rehab Centers team deltar. Här redovisas vad utredningen gett och vad teamet kommit fram till.
Mötets syfte är att göra en planering framåt utifrån det som utredningen visar.
Den skriftliga dokumentationen kommer inom två veckor efter mötet till din handläggare och hem till dig”.
Så står det i informationsbladet angående kombinationsutredningen.
Mitt möte hölls på telefon. Med var förutom FK:s handläggare även läkare, sjukgymnast och psykolog från Alfta.
Jag har ju lite telefonnoja jag, sedan första gången jag blev utbränd….pratar inte så gärna i telefon, så detta var inget drömläge för mig.
Dessutom är det ju alltid trevligare att sitta tillsammans med de andra, men det var inte möjligt denna gång. Tiden ska ju passa alla inblandade.
Nu hade inte min handläggare hunnit få något skriftligt utlåtande. Egentligen var det synd, det hade varit bra om hon haft tillgång till den skriftliga sammanfattningen.
Hur som haver, man konstaterade att jag hade både fysiska och psykiska åkommor som försvårade en återgång till arbete.
Men omöjligt var det inte att jag skulle kunna jobba 25% under rätt omständigheter och i rätt miljö.
Enligt yrkesvägledarens bedömning “blir allt det hon gör snabbt klart, hon har en förvånansvärt stor effektivitet”
Hoppsansa, ja det beror ju på att jag helt enkelt inte kan jobba långsamt…
Får jag en uppgift så löser jag den och jobbar på tills jag är klar. Det är jag väl inte ensam om..?
Nu ska också hänsyn tas till att jag slapp resor till och från jobbet, att jag fick sitta för mig själv i eget rum och att jag helt under denna period slapp de vanliga hushållsgöromålen hemma.
Nu kommer jag att bli kallad till ett möte hos FK för vidare planering. Jag vet inte när detta kommer att ske.
Drömmen för mig vore om jag kunde få ett administrativt “hemmajobb” två timmar per dag. Med den nya tekniken kan man ju utföra det mesta vid vilken datorstation som helst.
Om inte detta visar sig möjligt måste jag enligt min egen åsikt få en viss fysisk och psykisk rehabilitering.
I mitt fall är ju detta rent geografiskt problematiskt då alla insatser kräver att jag transporterar mig fram och tillbaka till Ludvika 6 mil bort.
Utan bil blir det inte så lätt…
För övrigt kan jag konstatera att jag är imponerad av sammanfattningarna som psykolog, läkare, sjukgymnast, arbetsterapeut och yrkesvägledare gjort efter bara en eller två träffar med mig.
Dom har lyckats sammanfatta mig och mitt liv mycket realistiskt. Om detta beror på deras snabba uppfattningsförmåga och människokännedom eller på att jag varit väldigt tydlig kan jag inte svara på.
Men all heder till dem. jag har blivit bemött med respekt och vänlighet och min självkänsla som jag trodde skulle få sig en törn har klarat sig oförminskad.
Därför går jag nu vidare i livet med högburet huvud, jag har ett oförminskat människovärde och kan trots diverse krämpor se fram emot en innehållsrik tillvaro!
Här kommer några bilder från Alfta:
Strandbastun ligger ca 100 meter från huvudbyggnaden.
Går man vidare kommer man till “andhämtningen”, hihi
På andra sidan sjön ligger en fin grillplats
En fin gammal K-märkt Hälsingegård
Jag ska försöka ta mig till Sveriges mittpunkt...