Tisdagstema: lekfull
“Jag brukar inte vara så lekfull av mig, springa efter pinnar eller bollar förstår jag inte vitsen med, leka med andra hundar är bara barnsligt och jobbigt.
Men att leka kurragömma med matte kan vara lite skoj, hon kan aldrig gissa att jag gömt mig i klädskåpet så jag låter henne leta en stund!”
En syster i mitt hus
Marta och Emma är systrar. De har inte setts sedan begravningen av deras mamma för två år sedan. Nu kommer Emma på besök till Maria i hennes hus i Spanien.
Till en början känns deras samvaro ansträngd och obekväm.
Maria upplever att Emma stör och inkräktar på hennes ensamhet. Helst av allt vill hon bara vara ifred och hon ångrar att hon någonsin bjöd dit Emma.
Men allt eftersom dagarna går närmar de sig varandra och samtalen djupnar. De kan inte längre hålla minnena från barndomen ifrån sig. Till slut måste de tala om det onämnbara.
Om den förlorade systern. Den mest älskade.
En roman om systerskap och försoning. Om att försonas med det som varit och våga ta emot livet som det är.
Utdrag ur boken:
"Jag kan inte säga att jag dök. Jag bara tog ett steg ut. Så sjönk jag. Sjönk och sjönk. Jag öppnade ögonen. Solen sände stråk av ljus ner genom det turkosblå vattnet. Jag sträckte ut handen och den skar tvärs igenom ljuset. Alla ljud var dämpade och mina egna hjärtslag överröstade allt. Jag sjönk. Jag förde armarna tätt intill kroppen för att inte bjuda något motstånd. Men det gick allt långsammare. Till sist hängde jag orörlig i det turkosblå. Ett evighetslångt svindlande ögonblick. Det kändes som om mina hjärtslag passerade genom huden ut i det omgivande havet som var oändligt runt omkring mig. Små partiklar drev graciöst i vattnet där solstrålarna fortsatte att göra band av ljusare blått.
Det föresvävade mig att jag kunde stanna så. Jag ville det."
Linda Olsson är en favoritförfattare. Hon skriver alltid lika ömsint och gripande, med ett klangfullt vackert språk. Och ämnena berör, så även denna gång. Även om det mest handlar om två systrar så har modern en viktig roll i boken, och jag kom att fundera mycket över min egen mor och hennes dolda tankar och hemligheter.
Igår lördag hade jag en synnerligen trevlig dag.
Vädret var perfekt för en promenad i vacker natur, och det passade väl bra att jag stämt träff med några nyfunna vänner.
Exet hängde också på med Blinkas lillasyster Candie
Efter en veckas dagliga regn var marken genomsur och det drabbade även oss där vi gick cykelleden fram.
Vattenpölarna var många och djupa men vad gjorde väl det när man hade sällskap av riktiga gentlemän?
Snabbt som ögat har grabbarna byggt en spång för tanten att torrskodd ta sig fram på!
Vi samtalade förstås, oavbrutet, mest jag förstås, och denna gång var växter i fokus. Jag visade olika blommor och örter och lärde dem namnen (på dem jag kunde 
) och de flesta jag visade stoppade jag sedan i munnen! Det var många förvånade miner när jag käkade upp violer, harsyra, granskott och gökört…och jag var tvungen att erkänna att inte alla gör så, stoppar i sig ätliga växter…
På kvällen blev jag bjuden på en jättegod middag, auberginer fyllda med ris, köttfärs, tomat, paprika och massor av gosiga kryddor.
En kanondag helt enkelt!
Katterna tyckte de hade fått vänta alldeles för länge på maten…som om inte hela naturen var full av möss och sorkar lämpliga som middagsmat!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
