Söndags-smakbit # 24

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
Jag läser Den underjordiska solen av Andrea Lundgren
Jag har länkat titeln till förlaget där du kan läsa mer.
Smakbit sid. 63
”Både mamma och Tatu kallar mig alltid pyret, gullenässlan, lilla varg, fast jag inte är särskilt liten längre utan snart lika lång som mamma. När jag ser mig själv i spegeln tänker jag att jag är för stor för att rymmas, att jag har vuxit ur min egen kakform. Att det inte är mitt ansikte som finns där i spegeln, bara kött och hud i vägen. Mitt riktiga ansikte finns under och mina ansiktsdrag är de utstående russinen när lussebullarna svällt i ugnen.”

sid 149
”En människa väljer ett föremål, ett kors exempelvis, och laddar det med en högre mening. Kanske kan jag göra detsamma med en bit av kroppen, för att motivera dess överlevnad. Min första impuls var att ta näsan, men det finns en rysk författare som redan gjort näsan till ”sin”. Jag får ta något annat. Kanske ett knä. Symboliken är lättfunnen, knäledens mekanism har stor betydelse för allehanda rörelser, klättring såväl som neråtgående. Jag har alltid tyckt att det är vackert att knät skyddas av en ”skål” att man, när man faller på knä, faller ner ”i sina skålar”. Utan knän skulle jag inte kunna promenera, det skulle vara en stor förlust, att gå är min favoritsyssla. Det må vara en liten sak. Men jag försöker att inte ta något för givet.”