Jag lämnade en lite cliffhanger i fredags i bloggen, nämligen den här vackra tavlan… Den skulle vara en ledtråd till vad som är på G i pörtet och många hade nog gissat rätt fast kanske inte med hjälp av bilden. Den är nämligen målad av ingen mindre än Carl Larsson som bodde och verkade i byn Sundborn i Falun, och dit jag snart ska flytta mina bopålar! Jag har under corona-året mer och mer längtat efter min familj och det har säkert alla andra också gjort. Men förutom att jag har barn och barnbarn där så har jag ju också lyckliggjorts av två små tjejer, nämligen barnbarnsbarnet Noelle som nu…

Jag applåderar sådant i tillvaron som inte bara går i ilfart, sådant som kan vara rofyllt att titta på och följa och som känns kravlöst. Ett bra exempel är den stora älgvandringen som nu går på SVT för andra året. Jag måste erkänna att jag ifjol missade nästan allt, men i år går jag in på sidan ett par gånger per dag, det känns nästan som en liten mikropaus när man samtidigt hinner fundera över vad man ska ta sig till härnäst… Jag följer i år också fiskgjuseparet som idogt stretar på uppe i norra Finland. De har häckat på samma ställe i femtontalet år! Men långsammast av dem alla…