Det där med cliffhangers är inte lätt… 😆 Har umgåtts med god vän och idag har jag jobbat, men meningen var ju inte att hålla er på halster så länge.. Inte är det så dramatiskt heller, men så här tycker Torsten om Blinka-läget nu: -Hej kompis, är du äntligen hemma nu, kan vi inte kompis-sova? -Nehe, det fick jag inte, vad är det för fel på dig, du morrar ju när jag försöker gosa! -Nu vände hon ryggen till också, det var inte snällt! -Hon mår nog inte bra, jag lägger mig här bredvid så jag har lite koll.. Nu kan Blinka koppla av och snart sover bägge gott.. Det…

Idag blir det mest bilder, fotade vid Älgsjön i förrgår och jag blev ganska nöjd med resultatet Den tunnaste skiraste av isar har lagt sig på sjön Kombinationen vatten och is, så mycket vackrare kan det inte bli Ja det skulle väl vara solens spegling då… Ljuset blir så varmt och mjukt så här års Men en viss vass skärpa syns också Lycka består av korta ögonblick, jag passar på att njuta av stämningen nere vid sjön Vem saknar grönt gräs och granna blomster, inte jag! Min bästis har blivit av med stygnen idag, allt såg bra ut, men lite nya problem har uppstått… Mer om det nästa gång…det kallar…

Attans, just när jag skulle till att redigera dagens foton jag tog i det underbara vädret så behagar inte programmet fungera! Jag får upp att det är överbelastning, vadårå, har alla varit ute och fotat just idag? :help: Nå, då får jag nöja mig med gårdagens foton och visa de andra i nästa inlägg Livet är glatt, eller nåt!!! Glatt och blåsigt har det varit och genomvädrad blev man igår! Trots broddar fick man gå som på äggskal… Vad jag skulle berätta var att jag fick ett samtal idag, från Gunillakliniken. De hade fått resultaten på Blinkas juvertumör, den var elakartad! Det positiva var att den upptäcktes i tid och…

Först ska jag dock svära och kverulera lite.. Härom dagen när jag var på hemväg från svenskakursen upptäckte jag att jag glömt min pannlampa. Klockan var halv fem och mörkret låg redan som en mörk filt.. Först skulle jag handla och hämta paket så jag såg ut som en överlastad packåsna då jag stapplade hemåt. När jag kommer till vår grusväg och har några hundra meter kvar märker jag hur knaggligt det är under fötterna.. Jag med mina dåliga vrister har riktigt svårt att ta mig fram och inte ser jag var jag sätter ner fötterna heller… Så här ser det ut, nytt grus har lagts på vägen, inget fint…