Livets glädjeämnen!
-
Första visiten…
Min dotter, Saija, bodde under många år då barnen var små i samma lägenhet. Sen växte barnen upp och plötsligt var bostaden onödigt stor då den sista ungen skulle flyga ur boet. I över ett år har hon nu bott i sin nya lilla lya utan att ha haft besök av mamma! Både avstånd men mest pandemin har satt stopp för umgänge inomhus… Så mysigt att äntligen hälsa på! Mysa fick också Daniel och lillmatte Paulina som bor bara ett stenkast bort.. Självklart var charmtrollet Noelle också med, här provar hon gåstolen, som ännu är för hög för henne så hon når inte ner med fötterna.. Men snart så! Själv…
-
Lata sköna dagar
Jag har ingen brådska i världen… Men, bloggen hinner jag inte med! Jag har haft besök av Paulina och Noelle och Saija kom i fredags för att stanna här under en del av sin semester. Hemmastadd kan man känna sig när dottern lämnat kvar en necessär och barnbarnet lämnat kvar bebisblöjor… Daniel ligger och vilar helt ovetande om vad som ska hända… Nämen hoppsan, plötsligt ligger det en hel hundpäls här på campingbordet! Daniel är huxflux en nakenhund! Skönt för honom att slippa den täta tjocka pälsen, men idag i regnet var det inte lika skoj, att bli blöt in på bara skinnet, huvaligen! Så många underbara sommarblommor på ängarna,…
-
Hej från nya pörtet!
Här är jag igen, finnkäringen, dock är pörtet utbytt mot ett annat och lokaliserat i en annan by, men fortfarande i vackra Dalarna! Efter en slitsam vecka med nedpackning, flyttransport, uppackning, sitter jag nu här på måndag kväll, alldeles solokvist, nja nästan, Daniel är förstås här, men dottern har åkt hem idag efter en arbetsinsats som saknar motstycke. Hon är verkligen en klippa, på att organisera, utföra och slutföra. Piskan låg på mest hela tiden, men den behövdes nog för att vi skulle få nya hemmet i bodugligt skick på bara ett par dagar! Första hundpromenaden och ett par mobilfoton En vacker betesvall nästgårds, med ån i bakgrunden Den stora…
-
Finbesök!
Så länge jag fått vänta på att få känna bebislen hud, och krama om lilla Noelle! Sju månader tog det lite drygt, men värd all väntan förstås! I lördags fick min dotter skjuts hit från Falun av barnbarnets sambo, att åka hit en helg med Dalatrafik visade sig vara i stort sett ogörligt… Daniels lillmatte var förstås överlycklig över att få träffa honom och glädjen var ömsesidig! Noelle var mycket intresserad av svansviftaren! Hon fick klappa Daniel försiktigt och det gick så bra, Daniel är trygg i sig själv och förstår att Noelle är liten. När unga familjen åkte hem blev så dottern kvar hos mig för ett par dagar!…











