Jag har läst..

Charley Thompson flyttar från stad till stad med sin diversearbetande pappa. Deras vardag är minst sagt besvärlig. Men så skymtar en ljusstrimma i Charleys liv - han får ta hand om galopphästen Lean on Pete.

Utdrag ur boken:
"Tankarna snurrade runt i huvudet på mig. Jag hade sett en hel del. Jag hade sett min pappa göra alla möjliga saker. Jag hade sett honom ha sex med olika kvinnor. Jag hade sett när han spydde i köksvasken och när han sniffade kokain och rökte gräs. Jag hade sett en kille få en krossad ölflaska i ansiktet på en grillfest mitt på dagen. Jag hade sett pappa slå min faster i ansiktet och förolämpa henne bara för att hon bad honom komma tillbaka när han inte var lika full och elak. Jag hade sett honom krascha hennes bil och sedan överge den. Jag hade sett honom prata med polisen. Jag såg när en unge fick så mycket stryk att det kom ut skum ur hans mun och han fick kramper, och jag hade sett en unge skjuta en hund i huvudet med ett salongsgevär. Jag hade sett en annan unge slita av sin syster hennes pyjamas bara för att han skulle få se hur hon såg ut där nere. Hon skred och grät. Och jag hade sett Del slå en häst så hårt han kunde och jag hade sett en häst bryta benet och vingla runt på tre ben medan det brutna benet bara satt fast i skinnet.
Jag sprang och sprang tills jag var så trött att jag inte kunde tänka på någonting sådant. Det tog lång tid. Det tar alltid lång tid, men det funkar alltid."

Det här var en ny sorts läsupplevelse för mig, en typ av road-roman.
Språket är enkelt, nästan naivt. Om det beror på att huvudperson som berättelsen handlar om bara är femton eller för att författaren har den stilen att skriva må jag vet jag inte.
Historien är påtagligt realistisk, stilistisk, det förekommer inte mycket till miljöskildringar eller närmare presentation av karaktärerna.
Det tog mig ett tag att vänja mig vid texten och hur författaren skrev, men har man läst de klassiska amerikanska författarna kanske den är lättare att ta till sig.
Läsvärd, helt klart!