-
Ålderdomen kommer inte ensam…
Ett finskt ordspråk lyder: ”Vanhuus ei tule yksin” , på svenska ”Ålderdomen kommer inte ensam” Det betyder att när man blir äldre drabbas man av allehanda krämpor och som nybliven 70-bastare kan jag intyga att det stämmer! Visserligen har jag haft krämpor i många herrans år och äter inte mindre än 6 olika mediciner dagligen, men nu får jag öka dem ytterligare, för nu fick jag bekräftat att jag även har osteoperos, dvs. benskörhet. Jag gjorde en bentäthetsmätning för någon månad sedan efter att jag bröt handleden i somras. Jag trodde faktiskt inte att jag, en tjockis som promenerar skapligt mycket skulle vara benskör och senast man gjorde en dylik…
-
Lärlingsperiod med nya datorn
Jo tack, vi trivs bra tillsammans, min supersnabba vita dator och jag, men jag är ju lite tröglärd så det tar tid. Den är så tystgående så jag hör grannen ovanpå gå över golvet…nästan så jag saknar det hemtrevliga surrandet från gamla datorn Men jag har inte blivit smartare på teknik vilket uppdagades för ett par dagar sedan då jag plötsligt inte kunde streama tv-program från datorn till teven. Jag har blivit bortskämd med att kunna streama program när jag själv vill och tittar numera bara på linjärteve när det handlar om live-sport eller stora nyhetshändelser. I förrgår fungerade plötsligt inte streamingen och jag var tvungen att sitta vid datorn…
-
Jag har läst/Olen lukenut…
Titel: Kun isä osti Merenkurkun Författare: Satu Vasantola Genre: romaani nykyaika Förlag: Tammi Publiceringsdatum: 2023 Antal sidor: 255 Ote siv. 53 -"Koulussa olin ennen kuin äiti nyt. Kaivoin reppua ja leikin etten kuullut, kun jku kysyi, miksi minulla oli takissa reikä ja joka päivä samat housut. Joskus kiepautin hiukset ponnarille tai kumitin tyhjää sivua vihosta. Muistan silti jokaisen, joka on joskus nauranut vaatteilleni tai sille, että jouduin käyttämään koulun suksia ja luistimia. Enää en joudu." siv 176 "-Ostin rasiallisen muikkuja ja ahmin ne pahvirasiasta heti kojun edessä Niiden rapea kuori rasahti suussa, kielelle jäi voin ja suolan maku. Aurinko siveli kasvoja ja käsivarsia, torin äänissä pulputti leppoisa arki. Orvokkeja, lihapiirakoita,…
-
Skyltsöndag # 498
Jag råkade passera några tallar vid Hosjö kyrka. På stammarna satt en liten metallskylt som jag aldrig tidigare sett någonstans. På Naturvårdsverkets hemsida läser jag : Naturminnen i form av enstaka föremål, en grupp av föremål eller mindre områden (mindre än ett hektar) markeras med ett märke som anger områdets skyddsform. Märket fästs antingen direkt på föremålet eller på en stolpe invid föremålet. Mindre områden bör markeras i gränsvinklarna med stolpar som är försedda med märken som anger områdets skyddsform. Alltid lär man sig något! Jag kunde inte se något på träden som skilde dem från andra gamla tallar men vad vet väl jag… I dessa dagar kändes badförbudsskylten vid…
