Paulas Pörte

DÄ Ä NO UNNLET… av Gunnar Ehne Dä ä no unnlet mä vårn å sola Dä ä no unnlet mä allt som sker Dä ä no unnlet mä hele jola Fast ho ä gjord bar tå sten å ler Dä ä so unnlet när bäcken åmmer När tuver grönsker å träa knoppes När staran spelar å allt som kommer Å lärka sjonger om allt vi hoppes Dä ä so unnlet i bröst om våran Dä ä som tannvark, män int anda Dä ä int langt ifrå gråt å tåtån Fast dä blir finer frå dag te da

Ja, nu sitter den där, tatueringen, i tidernas evighet… Det blev en heldag i Falun igår. Kära dottern följde förstås med, hon ville nog gärna se sin mamma lida, fast hon uttryckte det inte så utan sa att hon var med som hejaklack och stöd! Motivet börjar ta form, först konturerna, det kändes knappt! Men så är jag hårdhudad också… Sen ska motivet fyllas i med mera färg, nu låter det nästan som i tandläkarstolen… Nejdå, jag lider inte särskilt mycket, men man bör vara utrustad med tålamod…det blev ett par rökpauser på min begäran Ta-daa, där sitter hon o dinglar med benen! Jag är jättenöjd! Inte ens sambon blev…