-
Vilodag!
Tänk om kroppen kunde begripa att även om den nu får slita ett tag i svampskogen, så får den vila och ta det lugnt mest hela vintern… Men det gör den nu bevisligen inte, och efter tre mysiga svampplockardagar var en mellandag nödvändig. Finns inte en kroppsdel just nu som inte protesterar! Och jag lyssnar till kroppen och vilar mig om än motvilligt, annars lär jag råka ut för samma symptom som Carro, dvs. stresskador, haha! Jovisst är det kul att jämföra en överviktig halvgammal käring med en toppidrottstjej… Passar också på att tacka för alla sympatiyttringar och goda råd jag fått angående min tandvärk… Råden att resa hit eller…
-
Efit i svampskogen!
Kl 8 Jösses, idag är det visst blå himmel! Kl 9 Intar min frukost med Allwin vid datorn. Vi ska till svampskogen idag också, trots att jag igår läste om den första björnen som blivit skjuten här på hundra år! Dalademokraten Kl 10 Ut i skogen bär det av! Min favoritplats! Kl.11 Allt är inte ätligt, men ack så vackert! Stigen är genomblöt efter 4 dagars ihärdigt regnande Kl.12 Lycka är att se det gula guldet glimta i skogen! Larissa förstår att nu blir det stopp en stund och passar på att vila bland blåbärsrisen! För att läsa o titta vidare, klicka nedanför!
-
Tandvärk!
Detta blir ingen rolig blogg…. Sedan ett tiotal dagar har jag en molande tandvärk… Jag har tandläkarskräck! Jag är pank! Ingen bra kombination alltså! Jag har inte varit hos en tandläkare på över 10 år!! Under dessa tio år har samtliga plomber jag haft ramlat bort. Det betyder att tänderna i dom bakre regionerna liknar kratrar, månlandskap… Det är mycket möjligt att mitt stora medicinintag under åren påverkat min tandhälsa. Jag har ju läst att vissa mediciner ger muntorrhet, som ger karies och tandlossning o gud vet allt! Hade jag levat på 1800-talet hade det blivit den lokala bysmeden som fått dra ut tänderna på mig…. Nu vet jag faktiskt…
-
Utflugna “spinn-rockar”
Jo så är det, alla små spinn-rockar har hittat hem! Det känns hur konstigt som helst… När vi kom hem från Göteborg fick vi först höra att Larissa, rottisen, hade längtat… Hon åt ingenting och vägrade gå ut, låg bara på sängen och väntade…pluttan.. Kattungarna, de två som var kvar, hade inte djurvakten sett på hela fredagen… Först på lördagkväll visade dom sig, ungefär som om dom ville säga att ”överger ni oss, så överger vi er!” Men, va gosiga o goa dom var! Följande natt låg dom mellan gubbens o min huvudkudde och spann… Vi hade nog börjat räkna med att behålla bägge då ingen hört av sig varken…









