-
Min höstfina stad
I lördags träffade jag dotter Saija, barnbarn Paulina, barnbarn Simon, och barnbarnsbarnen Freja och Noelle i stan. De ville se showen Falun lyfter med de dödsföraktande FMX-åkarna. Som jag skrev tidigare så var jag inte så sugen på det i år igen, men desto mer sugen att få säga hej till dem alla och samtidigt hämta böckerna jag inte fick med mig i fredags då biblan oväntatat hade stängt. Höstfagert Falun Vad kallar man den här röda färgen? Vackra blomsteruppsättningar längs Faluån Gänget var hungrigt och behövde få mat i magen innan showen, medan de vuxna dividerar om lämpligt matställe sitter tjejerna och leker på trottoaren, no worries! Valet föll…
-
Skyltsöndag # 489
Idag börjar jag skyltsvepet ute i bushen. När jag letade efter vandringsleder hamnade jag på en discgolfbana! Där får man akta sig så man inte får en frisbee i huvudet! Min vän Kajsa har idag bidragit med en skylt som i klartext uttrycker det vi undrar över! Igår mötte jag upp familjen på stan, de skulle titta på häftiga tricks i luften, jag var med och tittade på showen ifjol, men kände igår att jag inte orkade stå med näsan i vädret och risk för nackspärr bland tusentals andra åskådare. Jag lyckas ofta stöta ihop med demonstranter i stan, igår var inget undantag! Rebellmammorna ville göra en miljömanifestation igår på…
-
Söndags-smakbit # 38
Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser. Jag läser The Vanishing av Sophia Tobin Jag har länkat titeln till GoodReads där du kan läsa mer.Den verkar vara en vattendelare, vissa ger den högt betyg andra uselt. Själv har jag läst ungefär halva boken och har ännu inte bestämt mig för vilket betyg den får. Smakbit sid. 38 ”-Miss Twentyman, whose possessions are these? I asked. She was standing at the window, staring out, and turned with a certain impatiene, as though I had interrupted some important activity. -Oh, she said, and hesitated. -Those. They belonged to the last…
-
Hoppa-på-tåget # Ljudlöst
Lokföraren Åke lotsar oss med stadig hand på spaken från stationen till slutmålet. Veckans ord är ljudlöst och det passar mig rätt bra. Även om jag väljer ordet tyst framför ordet ljudlöst Därför tassar jag ljudlöst in här på den tomma bloggsidan och fyller den med några ord, upplever nästan att jag borde skaffa ett ljudlöst tangentbord, oj vad det smattrar när jag skriver dessa rader.. Jag har under många år kallat mig ljudallergiker, ett epitet som tillkom efter min första utmattningsperiod på 90-talet. Idag har jag inte samma problem men jag blir trött av ljud och föredrar en ljudlös miljö, och här hemma i pörtet råder oftast tystnad.Jag kan…











