-
Fem-en-fredag # 28 Ledigt
# 28 Ledigt – Vad gör du när du är som mest lat om sommaren? Då tar jag vovven på en kort promenad ner till sjön, sätter mig på en parkbänk och bara glor! Alternativ sätter mig på balkongen med en bok i knäet – Hur spenderar du en aktiv sommardag? Då träffar jag gärna familjen och åker på uflykt, som här igår då vi åkte buss till Lilltorpet och Dikarbacken – Vad väntar du med tills september kommer? Jag älskar hösten, men har inte ett dugg bråttom dit, lever här och nu – Vad har du ännu inte gjort som du brukar på sommaren? Jag upptäckte igår på vår…
-
Fortsätter på djurligt tema
Vi har fått skurar lite var och varannan dag nu, ganska skönt tycker jag, fast det säger jag inte högt för då kan jag bli nerslagen… Efter regn kommer… vissa kryp fram, sniglar.. ..och snäckor Här en som har slagsida, det verkar som att huset han bär på är för tungt! När vi gick ner till sjön igår mötte vi tre duniga rätt stora måsungar Denna gång varken hördes eller syntes någon arg skrikig morsa, så hon har nog släppt bevakningen av tonåringarna.. Jag roade mig härom dagen med att fota måsar på utkik Jag fick med rätt många på en och samma bild! Hur många ser du? Ja naturen…
Du kanske också gillar
Utforskar Roxnäs udde
Äntligen en skön vårhelg
Nöjd att jag slipper bo på ”hemmet”
-
Jag har läst/lyssnat
I juni månad lyssnade jag på följande två böcker Handbok i klardrömmar av Johanna Holmström Uppläsare: Sofia Pekkari Novellerna börjar till synes vardagligt men det lurar alltid något oroväckande i periferin. Silja gömmer en morbid hemlighet i sin frysbox, Desiré önskar i smyg att hon blev en manet och Julia anländer till Barnträdgården då de sista fåglarna faller från skyn. Människornas öden är skickligt sammanlänka de. I boken tickar tiden obönhörligt mot framtiden. Finland befinner sig i utkanten av 2000-talets samhällsförändringar, klimatkriser och pandemier men på 2200-talet har den artificiella intelligensen nästan tagit över och byggt konstgjorda städer för att skydda mänskligheten. Människans förmåga till godhet är sorgligt begränsad –…
-
Uppå böljan den blå
Vårt andra försök att komma ut på en tur på Runn lyckades och i söndags äntrade vi Slussbruden. Fartyget har gått på Runn tjugotalet år, hon byggdes i Tyskland på 60-talet Så snart vi lättat ankar satte vi oss ner för att få oss lite till livs, lunch var förbeställd. På bordet sjökort över Runn där vår rutt finns utmärkt. Vädret stod oss bi, perfekt temperatur och bara några molntussar på himlen Hungrig finnkäring har hoppat över frukosten, för hon är inte van att inta någon lunch… Där kom den, laxen, inte nyfångad men välrimmad och saftig Sjön är inte Dalarnas största, det är Siljan, men den har inte mindre…
