-
En dryg väntan…
För någon som helt saknar tålamod och som har ett enormt stort tuggbehov, ungefär lika stort som småungarnas sugbehov, så måste jag åter beklaga mig… Veckorna går och jag besöker flitigt min tandläkare varje vecka. Och varje vecka släcker han mina förhoppningar om att få några nya kronor som skulle hjälpa mig att börja kunna tugga igen! Idag var det åter utprovningar, nya gjutningar gjordes, i någon blå gegga som fyllde hela munnen tills jag kände att jag skulle kräkas när som helst. Paniken låg på lut kan jag lova… Och visst, jag fick en krona, den första färdiga… Men vad hjälper det att det finns en i nederkäken när…
-
Jag har läst..
Titel: I min trädgård vill jag vara Karin Författare: Elisabeth Svalin Gunnarsson Genre: Trädgård Förlag: Bonnier Fakta Publiceringsdatum: 2017 Antal sidor: 238 En praktisk trädgårdsberättelse från Sundborn. En berättelse om trädgården hos Sveriges mest kända konstnärspar och en praktisk handbok med utgångspunkt i den stil som Karin Larsson skapade.Karin var inte bara en stor textilkonstnär. Hon ägnade också mycket tid åt att arbeta i sin trädgård på Lilla Hyttnäs, en plats präglad av hennes känsla för färg och form, leklusta, påhittighet och starka motstånd mot det formella och alltför ordnade. Inspirationen kom från många håll: från livet på den franska landsbygden, från den engelska arts & crafts-rörelsen och inte minst…
-
Lätt som en plätt
Alltså, internet är fantastiskt! Man bara slänger ur sig ett par frågor och vips så har man svar!! Så här vacker blir ”pansarkrokodilen” när den blir fjäril, och den heter snabelsvärmare 😆 kanske därför att den har en lång snabel när den är ”larvig”? Mitt andra foto visar ..en blivande gräsulv, kanske inte så iögonfallande vacker, men vilket roligt namn! Snablar och ulvar och jag vet inte vad, tänk vilka duktiga vänner jag har!! Imponerad är bara förnamnet! Där fick jag mig en grundlig lektion i småkrypens värld, och nu blir jag ju bara nyfiken på fler ! Apropå småkryp Tjingeling
-
Upptäckarglädje/ Veckans rubrik: full stopp
Ibland, men bara ibland, har jag ögonen med mig… I svampskogen är det ganska självklart, då är man helt fokuserad på att hitta skogens olika läckerheter… Men, när man bara traskar på, kanske på väg till byn, kanske på väg hem, kanske bara strosar runt på gården, och plötsligt faller blicken.. på något småkrulligt på marken…en sån söt liten larv! Inte grön som den jag nämnde i ett tidigare inlägg, men väl vackert brunsvart. Ska den blivande fjärilen ligga där hopkrupen hela vintern, det går ju inte! Där kan han ju inte överleva! Men jag vet ju inte hur jag ska kunna hjälpa så jag hoppas det löser sig ändå..…
