-
Äta bör man annars….
Min supernyttiga smarriga frukost ser väl god ut! Men det gäller att ta sig till blåbärsrisen ett par gånger i veckan för att fylla förrådet Torsten är med på spaning förstås! Min hamstringsrådra har börjat förtvina… Numera bryr jag mig inte om att plocka hinkvis och frysa ner, nej nu plockar jag bara några dagars behov åt gången, viljan och orken att ta tillvara det naturen ger minskar för varje år. Lika illa är det på matlagningsavdelningen. Ingen inspiration i vardagen, fort ska det gå och lätt ska det vara, krångliga recept är inte ens att tänka på… Men när jag härom dagen kände för något asiatiskt och plockade fram…
-
Larv-igt
Igår när jag var på väg nerför farstutrappan höll jag på att trampa på denna vackra varelse! Jag hade aldrig sett något dylikt, en riktigt fet stor larv, säkert drygt 10 cm lång i de vackraste klaraste färger! Jag hjälpte larviga kompisen att ta sig nerför trappan för den ville verkligen inte klättra ner, och sen placerade jag den i gräset nära buskar och träd. Sen gick jag in glad i hågen och tänkte att nu ska jag googla och ta reda på vilken vacker fjäril den ska bli! ..och finner att det ska bli en träfjäril av larven! Så märkligt att den i larvstadiet är så färggrann för att…
-
Jag har läst..
Titel: Hotell Angleterre Författare: Marie Bennett Genre: historisk roman 1940-tal Förlag: Wahlström & Widstrand Publiceringsdatum: 2015 Antal sidor: 555 Sverige, 1940 Andra världskriget rasar i Europa och nygifte Georg blir inkallad för att försvara gränsen mot Finland. Han hamnar i ett militärläger i Norrbotten med isande kyla och ett sadistiskt befäl. Händelserna i lägret leder till uppror och blodspillan och till att Georg slutligen blir internerad på falska grunder. Hemma i Malmö blir Georgs övergivna fru Kerstin vän med den gåtfulla Viola. Till sin förvåning blir Kerstin förälskad, och trots sina olikheter inleder de en passionerad kärleksrelation. Men den glamorösa Viola bär på många hemligheter och snart ska Kerstin upptäcka…
-
Sist men inte minst…
Är man i Kungliga Hufvudstaden så hör det förstås till att besöka ett kungligt tillhåll. Söndagen började vi därför i Hagaparken som ligger på lagom gångavstånd från Simons hem. Oväntat få låg och solade på den kruttorra gräsmattan, kanske fanns det grönare ängar att ligga på? Simon blev nostalgisk för här brukade han vara med sin pappa som barn, och sen har han liksom glömt bort stället… På eftermiddagen satt vi och såg alla horder av fotbollsentusiaster som skulle på match, Simon brukar gå på alla AIK:s hemmamatcher men valde bort denna gång när han nu hade storfrämmand 😀 Gissa favoritlaget 😀 Av olika anledningar, bl.a för att Hasse hade…
