Paulas Pörte

Det är himla kul att se hur en kattunge beter sig första gången han får känna på snö! Öppnade balkongdörren igår och modigt stegade han iväg ett par steg tills han insåg att det vita fluffiga också blev vått om tassarna.. Inte nog med det, matte tog kattungen under armen och traskade nerför trappan och rakt ut på gården också! Nu var det riktigt bistert kallt ute så någon längre utevistelse blev det inte, men det är underbart att följa hur nyfiken Rambo är på den stora världen även om den också skrämmer vettet ur honom när vinden viner om öronen. Denna helg har vi egentligen inte tid att leka…

Igår hade jag en hundfri dag. Tvättstugan var inbokad, städning inplanerad, då fick Blinka följa med husse ut och jobba. Tack o lov hann han hem i ganska god tid medan vägarna ännu var skapligt farbara. Snöovädret började först sen igår kväll och imorse var världen vit och vacker, precis som den ska vara i december om du frågar mig.. 😀 När det mesta vara avklarat av de tråkiga sysslorna satte jag mig vid datorn och lekte med fotona jag tagit dagen innan vid byns lilla vattenfall. Här är resultaten: Stilla och lugnt mot ena hållet ..ymnigt skvalande på motsatt håll Så såg det ut i min frusna värld, nu…

Om du tittar noga till vänster på fotot så ser du en granruska, någon har redan varit ute på isen och pilkat ❗ Förståsigpåarna säger att isen redan är en decimeter tjock, och att den därmed håller att gå på, men si det litar inte jag på! Här vet jag inte vad man använt för fortskaffningsmedel, spark är det i allafall inte.. När väl skotrarna börjar åka över isen då känner sig även finnkäringen på säkra sidan och tar sparken ut.. ”Hur länge ska jag sitta här och uggla, tills rumpan fryser fast eller? Sluta fota nu så går vi!” 🙂 Klockan är 14.25 när fotot är taget, hjärtskärande vackert,…