Paulas Pörte

Hemfärden från stan i eftermiddags var allt annat än behaglig… :hmm: Några mil hemifrån på höjderna började snöfallet…till slut var det så tätt att det inte gick att ha helljusen på för då såg man bara snöflingorna som trummade mot rutan. Med halvljusen såg man inte snökäpparna så man hade ingen aning om var vägen tog slut, det gällde att smyga fram… :thumbsdown: När vi väl kom hem till byn kunde vi konstatera att här var det mest snömodd som kommit ner. Det här var en av anledningarna till vårt stadsbesök, såg i Lidl-bladet billiga träningsredskap, nu är det bara spenaten som fattas! Promenader i all ära, men jag behöver…

Plötsligt bröt solen igenom det kompakta molntäcket på promenaden idag, kanske kanske kommer ljuset åter, även om det går förfärande långsamt! I helgen har jag inte haft tid att grubbla särskilt mycket över det, först ska man nerför slalombacken för att en stund senare klättra uppför den! 😉 Sen ska geväret på ryggen för nästa gren. Igår flög jag från hoppbacken också med skidor på, inte konstigt om man snart har träningsvärk i hela kroppen! :oki: I ärlighetens namn har det varit norrmännens dag, ja och norrkvinnornas förstås, i de flesta grenar i alla fall. En himla massa rött såg jag i teverutan… Men, nu är det slut på det…

Första vardagen på året, och jag har legat sömnlös med magsmärtor. Jag kände att jag inte kunde genomföra någon hurtig promenad idag så Blinka fick följa med husse som gjorde en mjukstart med två kundbesök inbokade. Men så blev det nu inte, han ringde nyss och meddelade att han var på hemväg, inget av besöken hade kommit ihåg att han skulle komma 🙁 , så blir det när det varit långhelger. :hmm: Istället hade maken tillbringat en och en halv timme i apotekskö för att hämta ut min medicin, snacka om uppdämpt behov :sick: Eftersom maken inte jobbar fredagar så har han nu ett gäng lediga dagar att åter se…