Söndags-smakbit # 32

Bloggen Betraktelser ger oss på söndagar chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
Jag har precis läst ut Hundarnas våld av Thomas Savage, en av de bästa romaner jag läst på länge! Författaren levde mellan 1915-2003 och handlingen utspelar sig på en boskapsranch i Montana 1924. Boken har uppmärksammats på nytt efter att filmen The Power of the Dog vann en Oscar för bästa regi. Titeln på boken tycker jag dock är missvisande, det handlar varken om hundar eller våld…
Smakbit sid.110-11
“Många var de som till slut brutits ner av de långa kalla vintrarna, den tjutande vinden och tankrana på de ödsligt tomma vidderna, som blivit invalidiserade av reumatism och artrit och gick med sina krökta fingrar instuckna i valkiga handflator likt klor på döda fåglar, som tvingats se de unga ta över, tvingats se de unga rida och kasta lasso och jaga och göra allt som de själva aldrig mer skulle göra igen – många var de som tog till flaskan, som sökte sig till barerna i Beech där de stirrade på bilden av sina besvikna och bittra, åldrade ansikten i de skoningslösa speglarna bakom bardisken. Så kom de driftiga och framgångsrika bland dem som börjat med två tomma händer och arbetat sig upp att sluta som dryckesbröder med just de män som de ägnat sina liv åt att höja sig över – sökte samma glömska, sjönk ner i samma skröpliga ålderdom”

sid 254-55
“Det serverades alltid kött vid bordet, det var den ständiga huvudrätten. Direkt efter slakten, kanske redan samma kväll, serverades levern i skivor, så hårdstekta att kanterna krullade sig, tillsammans med lök och bacon. Därefter kom hjärtat, fyllt med brödsmulor och lök. Revbenen räckte i många dagar, kokta eller grytstekta i njurtalg. Sedan följde en vecka med stekar – somliga kunde väga femton kilo. Till sist kom biffarna – hårt stekta i njurtalg och dränkta i ketchup. Inte mycket av framdelarna kom på bordet, för när bakdelarna var förbrukade hade flugorna hunnit lägga ägg i köttet, och ut slängdes då hela framdelarna med larver och allt till djur och fåglar.
I det stora timmerhuset var allt mänskligt tal förhatligt, dumskallars pladder och idioters babbel. Inte undra på att försagda gäster begränsade sitt tal om kålsorter och väder.”