Söndags-smakbit # 6 – Paulas Pörte

Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.

Denna vecka läser jag en bok som jag vann i en utlottning i Hemmets Journal, nämligen

Skulden jag bär på av Elisabet Höglund

Journalisten Elisabet är just nu också aktuell som deltagare i På spåret, den kluriga frågesporten på SVT

Min smakbit kommer från sid.54

”Vid samma besök lade jag märke till hur alltfler prylar hade samlats omkring henne, hur oordningen i huset hade tilltagit, hur skräpigt det hade blivit överallt, hur trångt det plötsligt var och hur instängt och ovädrat det kändes i huset.”

Jag har länkat titeln till Adlibris där du kan läsa mer om den tragiska historien om Elisabets syster

14 kommentarer

Hanneles bokparadis

10 februari 2019 kl. 10:50 Svara

låter ju inget vidare, tack för intressant smakbit.

Kicki Fredlund

10 februari 2019 kl. 10:53 Svara

Ja, tragisk historia är bara förnamnet.
Att samhället kan tillåta att någon kan få fortsätta att leva sjuk i sån misär.

Ama de casa

10 februari 2019 kl. 10:55 Svara

Låter inte som nån munter läsning direkt… Men tack för smakbiten och ha en finfin söndag!

Monika

10 februari 2019 kl. 11:16 Svara

Eliabet Höglund verkar vara väldigt allmänbildad och duktig.

Ninni

10 februari 2019 kl. 12:53 Svara

Ja den har jag tänkt läsa (lyssna på) nå tag.
Jag lyssnar väldigt lite på böcker nu sen ett drygt år tillbaka (sen jag fick sambon hemma på heltid). Läser gör jag ännu mer sällan. Är tacksam för att hinna med dagstidningen. 🙂

Åsa

10 februari 2019 kl. 15:49 Svara

Tack för smakbiten! Den har min mamma talat om att hon vill läsa, får kolla om den finns att låna till henne på biblioteket. Verkar som en riktigt tragisk historia, får mig att tänka på vissa nya hemtjänsttagare som man skulle till första gången… innan man fick rätsida på allt elände och ja, rena misären ibland. Hur någon kan bli så ”bortglömd” av anhöriga, så ledsamt.

BrittMarie

10 februari 2019 kl. 16:05 Svara

Jag fick denna boken av Jan i julklapp. Jag läste och jag berättade varje kapitel efter hand för honom, så jag nästan tror att han ångrade att han gav mig den. Det var en förskräcklig bok, så till vida att det är möjligt att någon kan leva under lång tid och sedan dö i denna misär. Detta trots att Elisabeth Höglund faktiskt gjort mycket för sin syster, samtidigt som hon själv varit väldigt sjuk. Systern Birgitta var tydligen psykiskt sjuk också och det gör ju det hela ännu svårare. Man blir rädd för det samhälle vi lever i nu, som kräver att man har nära anhöriga som kämpar för en.
Kram