Söndags-smakbit # 6
Bloggen Betraktelser ger oss varannan söndag chansen att publicera ett litet smakprov ur en bok vi läser.
Där får du många spännande boktitlar att kika närmare på.
Denna vecka läser jag en bok som jag vann i en utlottning i Hemmets Journal, nämligen
Skulden jag bär på av Elisabet Höglund
Journalisten Elisabet är just nu också aktuell som deltagare i På spåret, den kluriga frågesporten på SVT
Min smakbit kommer från sid.54
“Vid samma besök lade jag märke till hur alltfler prylar hade samlats omkring henne, hur oordningen i huset hade tilltagit, hur skräpigt det hade blivit överallt, hur trångt det plötsligt var och hur instängt och ovädrat det kändes i huset.”
Jag har länkat titeln till Adlibris där du kan läsa mer om den tragiska historien om Elisabets syster
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Hanneles bokparadis
låter ju inget vidare, tack för intressant smakbit.
Kicki Fredlund
Ja, tragisk historia är bara förnamnet.
Att samhället kan tillåta att någon kan få fortsätta att leva sjuk i sån misär.
Ama de casa
Låter inte som nån munter läsning direkt… Men tack för smakbiten och ha en finfin söndag!
Monika
Eliabet Höglund verkar vara väldigt allmänbildad och duktig.
Ninni
Ja den har jag tänkt läsa (lyssna på) nå tag.
Jag lyssnar väldigt lite på böcker nu sen ett drygt år tillbaka (sen jag fick sambon hemma på heltid). Läser gör jag ännu mer sällan. Är tacksam för att hinna med dagstidningen. 🙂
Åsa
Tack för smakbiten! Den har min mamma talat om att hon vill läsa, får kolla om den finns att låna till henne på biblioteket. Verkar som en riktigt tragisk historia, får mig att tänka på vissa nya hemtjänsttagare som man skulle till första gången… innan man fick rätsida på allt elände och ja, rena misären ibland. Hur någon kan bli så “bortglömd” av anhöriga, så ledsamt.
BrittMarie
Jag fick denna boken av Jan i julklapp. Jag läste och jag berättade varje kapitel efter hand för honom, så jag nästan tror att han ångrade att han gav mig den. Det var en förskräcklig bok, så till vida att det är möjligt att någon kan leva under lång tid och sedan dö i denna misär. Detta trots att Elisabeth Höglund faktiskt gjort mycket för sin syster, samtidigt som hon själv varit väldigt sjuk. Systern Birgitta var tydligen psykiskt sjuk också och det gör ju det hela ännu svårare. Man blir rädd för det samhälle vi lever i nu, som kräver att man har nära anhöriga som kämpar för en.
Kram
A ROOM OF MY OWN
har just lånat hem den här boken men inte läst så mycket i den. har hört EH berätta själv och det låter alldeles förskräckligt. tack för smakebiten!
Lottens Bokblogg
Tack för smakbiten. Den här boken hade jag helt missat.
Cinnamon
Usch det låter som en viktig men mycket obehaglig bok! Tack för smakbiten!
bokdamen
Låter väldigt stark. EH verkar vara väldigt kunnig (kollar förstås på På spåret) Tack för smakbiten!
bokdivisionen
Åh, Hemmets journal och Hemmets veckotidning läste jag alltid hos mormor! 🙂
Marie Eggimann
Ja henne känner man till.
Pirjo Saloniemi
Tack för smakbiten!