Men matte, hur kunde du göra såhär mot mig??? Jag som var så rufsig och go med en varm och tjock vinterpäls.. Kanske såg jag inte så bra, men det behövs ju inte, jag har ju världens bästa nos! ..efter fyra timmars lidande i tortyrkammaren, varav jag bara orkade streta emot i tre, ser jag nu såhär ynklig ut för världen… Det var knappt att Blinka och Clara kände igen mig, jag luktade ju konstigt också, nåt dom kallar shampoo… Så nu tänker jag sura och morra och vara grinig tills pälsen vuxit ut igen! Matte påstår dock att det var nödvändigt för det gick inte längre att reda ut…

Ja säg den glädje som varar! Vi vaknade igår till regnets smattrande mot fönsterrutorna…och det fortsatte regna hela dagen. 3 decimeter nysnö som förvandlats till snömodd på vägarna, ingen plogbil i sikte.. vi tog oss en funderare på om vi skulle bege oss till julskyltningen eller inte ”Vi slirar väl iväg, är det för jävligt får vi vända om” säger sambon. Fram till Ludvika kom vi, och här mötte vi luciakandidaterna En misslyckad men talande bild från ett regnigt Ludvika. Folk hade ändå gått man ur huse och trängseln var påtaglig för lantisar som vi… Jag tyckte mer synd om de slokörade genomblöta hästarna än de dyblöta ungarna som skulle…