Hundhus På spaning i slott och koja av Anna Lena Einarson
Hunden har alltsedan klassisk tid varit en viktig del i människans liv. Visst har den fått utstå verdermödor men den har också fått sova fint! I sängen förstås, och på broderad kudden, och i eget hus. Allt speglat genom ägarens kärlek och tidens smak
Utbudet av hundhus är minst sagt fantasifullt, många gånger sanslöst, humoristiskt såväl som vettigt. Sin älskling får man skämma bort utan att skämmas…
Kända hundar i konst och verklighet sover personligt. Snobben har egen koja, det hade också drottning Desiderias knähund – i flätad korg.
Kojan kan se ut som ett tält eller vara hemsnickrad efter känd arkitekts ritning.
Under 1800-talet byggdes många hundhus, ibland för flera hundar. Ett sådant exempel är den arkitektritade tegelborgen från 1892 på det forna kungliga slottet Ekolsund.
Jag trodde detta skulle vara ett praktverk, stort och påkostat…och när jag fick boken i min hand var den mindre än de flesta romaner!
Men, det hindrar ju inte innehållet från att vara ganska roligt och intressant.
Jag har lärt mig att uttrycket “luspudel” kommer från medeltiden då hunden fick hoppa upp i sängen för att lopporna skulle hoppa på hunden innan människorna gick till sängs!
Jag hittade också en hundkoja för en papillon! Fjärilhundens dröm, som åtföljs av en specialskriven dikt av Henrik Valentin
Lyssna noga!
-“fjärilflidderfladder
-gråsparvkivliv
-daggdropplopp
-bambususbrus
-päronklunsduns
-vattenblänkstänk
-en oändligt flerstämmig orkester
spelar med hemlig volym
en symfoni för lyhörda öron som förstår att höra
det stora i det lilla
Kanske en lagom julklappsbok till en hundälskare?
Mitt betyg **
Här hemma har vi inga hundhus, våra hundar är sällskapshundar och ska vara i samma hus som vi!
Däremot har vi en hundbädd.
Den är Blinkas, och den är stor nog för att hon ska kunna ligga både kors och tvärs i den!
Men tro för den skull inte att hon får ha den ifred!
Lyran gillar den jättemycket, och till och med Loppan har klämt sig in i den ibland, dock med några armar och ben hängande utanför…
Under helgen har vi förstått vad som hänt med Loppan
Här är beviset….
Hon har blivit med valp!!! En krokodilvalp!
Alltså, hur tokigt kan det bli?
Vi valde att kastrera henne därför att hon mådde så dåligt under löpperioderna, hon gnällde och gnydde som hon ätit en påse fågelfrön om dagen..
Och vad händer nu?
Jo, hon gömmer sig med sin bebis (!), och låter som om hon ätit en påse fågelfrön!
Suck!
Igår kväll när hon skulle ut på kvällskissen tog hon (som vanligt) med sig “valpen” ner till hallen. Där tog maken den ur munnen på henne och lade den på trappan.
Så snart hon kissat började hon gnälla för att hon ville in, och här tar hon direkt grepp om bebisen och går tillbaks till sovrummet…
Loppan har aldrig under sina sju år brytt sig om en leksak! Hon har aldrig heller varit skendräktig!
Jag förstår ju att det tar tid för hormonerna i kroppen att anpassa sig efter kastreringen, men nu undrar jag, hur ska vi behandla henne?
Någonstans på nätet läste jag att hunden skulle få mer motion om hon var skendräktig. Finns det något annat att göra?
Ojoj, så det kan bli…
I övrigt har helgen varit lugn, och mörk!
Oj va mörkt det blev igår kväll när klockorna vridits tillbaka till vintertid!
Och vet ni, jag skojade ju med maken om hans romantiska sinnelag, och det tog skruv…
Ibland måste man hjälpa de stackars karlarna på traven, “ler”
Jag passade på att tända nya elljusstaken, den är ju inte så julig direkt…
Då har vi gått in i sista oktoberveckan, maken har just varit och pratat med hyresvärden som kom och hälsade på.
Han kommer visst aldrig tomhänt, denna gång fick vi en öring och älgfärs!
Jisses va snäll han är! Det ska mycket till om vi ska flytta bohaget en gång till…
Ha det gott!
0
Välkommen
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
