Med stor bävan steg jag på darriga ben på vågen härom dagen
Med tanke på att jag tillhör dem som går upp i vikt bara av att titta på maten så var jag orolig över att julmaten satt sina spår även om vi inte på något sätt frossat.
Till min stora glädje hade jag inte gått upp ett enda hekto!
Alltså behöver jag inte avge något bantningslöfte i nyår, fast i ärlighetens namn har jag aldrig gett några nyårslöften över huvudtaget, varför lägga en sådan press på sig?
Jyckarna ska få god nyårsmiddag, jag har kokat två kilo kyckling, mathavre, pasta och morötte. Aston uppskattar verkligen min kokkonst, han står klistrad vid min sida i köket…ifall någon smula skulle ramla ner!
Igår provade jag en ny produkt, wasabismakande tångkaviar, så vacker den var, men ack så stark!
Vanlig tångkaviar köper jag ofta, maken gillade den inte alls utan påstod att den smakade unket, men wasabin var så stark att den i mitt tycke förstörde kaviaren helt. Den passar nog bättre som medel mot nästäppa, ett bra tips till min dotter Saija som lider av Nezeril-syndrom, jag kan lova att alla spjäll öppnas av bara en tesked!
Eftersom mat verkar vara dagens bloggtema så kan jag berätta att vår meny denna nyårsafton består av en filodegspaj med rökt hästfilé (typ hamburgerkött), en sallad och ett gäng kräftor!
Ingen av oss är förtjust i hummer, men några kräftklor går alltid ner, och varför göra som alla andra?
Vi har inhandlat var sin smarrig biff också men insåg att det nog blir för mycket så vi spar den till nyårsdagen, mat ska man ju ha vareviga dag!
Nu återstår för mig bara det man gör denna årets sista dag som i år ser ut att regna bort, nämligen
Klockan är tre och inte en enda knall har ännu hörts här, hundarna har fått springa på ett blött skoterspår och själv fick jag ta hjälp av mina gångstavar för att inte dratta omkull.
Härom morgonen vaknade jag i panik.
Jag var förlamad, kunde inte röra benen!
Försöker förtvivlat samla kraft att lyfta på ena benet, sedan det andra, inget händer!
Slår upp mina stålgrå och drar en lättnadens suck!
Tredje natten hos oss har Aston samlat mod till sig och klättrat upp i sängen, lagt sig tillrätta på mina underben och sov på söta örat!
Behållningen dessa lediga dagar har just varit att se hur flocken här hemma undergår förändringar så gott som dagligen och Aston tar för sig mer och mer.
Mina egna tre pälsklingar bryr sig inte ett skvatt om att en stor vit hund invaderat pörtet utan tar sina vanliga platser i soffan.
Astrid är den som ännu inte fattat att det sämsta hon kan göra är att kuta iväg, då väcker hon Astons jaktinstinkt!
Men att närma sig lite fint från var sitt håll går utmärkt, och Astrids tass är ingen örfil utan snarare en klapp på nosen ;-)
Torsten däremot, han går och stryker sig mot Aston för att sedan kasta sig omkull på mattan och rulla runt, helt utan respekt för den flera gånger större jycken.
Astons husse och matte är ju som jag tidigare nämnde i Thailand och softar
På Facebook upplystes vi snart om att de unga tu förlovat sig, och det var väl på tiden, har inte full koll men tror de varit tillsammans i åtta år. Än en gång grattis säger vi!
I övrigt går tiden åt till Tour de Ski där finska damerna idag gladde mig oerhört genom fina placeringar.
Ute är det rena skitvädret, det regnar och blåser och vintern blaskar bort.
Jag får vara glad över att maken är ledig och kan ta ut jyckarna för nu är sparken oanvändbar och det är slirigt och halt på vägarna.
Nä hörni nu börjar strax herrloppet, vi hörs snart igen!
När Henrik och Lotte kysser varandra farväl i det gemensamma hemmet i Stockholms skärgård tror de att de snart ska återses under Sao Paulos sol. I Brasilien finns möjlighet till behandling och hoppet om ett tillfrisknande för Lotte, vars graviditet inneburit oväntade komplikationer. Hon ska bara pack färdigt huset tillsammans med dottern Molly, medan Henrik ska stanna till i London. De är båda välbeställda, högpresterande individer, och dagarna fram till återföreningen borde vara en transportsträcka för dem båda.
Men så börjar det moderna livets tunna is spricka under deras fötter, och plötsligt befinner de sig i fritt fall – tusentals mil från varandra.
Utdrag ur boken:
“I can leave if I want to?
Yes, but you die.
Han är alltså fri att gå, men då dör han. Vilken sorts frihet är det? Han väser That´s not free. That´s being hostage.
Han förstår inte vad som pågår. Det är som om någon kört hans begreppsapparat i en juicepress. Sörjan som rinner ut gör honom omtöcknad och nervös.”
Boken kallas enexistentiell thriller, vad nu det innebär.
Den är ytterst välskriven av en författare som startade klimatmagasinet Effekt som handlar om växthuseffekten.
Vi lever i ett risksamhälle där hoten är många, naturen, teknologin, kollegerna, medicinska vetenskapen, till och med den egna kroppen utgör ett hot.
Jag läser med stigande obehagskänsla. Katastrofen närmar sig obevekligt. Detta kommer aldrig att sluta bra tänker jag. En klaustrofobisk känsla infinner sig då saker plötsligt går fruktansvärt fel. Varför åker den sjuka mamman tillbaka till det tomma huset med barnet istället för att övernatta på hotell? Varför kan inte pappans plan landa på flygplatsen?
En ganska kuslig historia, som nog vill vara mer än underhållning, den vill väcka frågor som söker svar. Vart är vi på väg?
Mitt betyg ***
Den gode tjuven av Hannah Tinti
Hans saknade vänstra hand är ett mysterium som har plågat 12-årige Ren hela livet, liksom vem hans föräldrar är och varför han övergavs som spädbarn till barnhemmet i klostret Sankt Antonius.
Men en dag kommer en förslagen främling, Benjamin Nab. till barnhemmet. Han påstår att han är pojkens okände bror och berättar om deras tragiska släkthistoria. Munkarna som har hand om klostret tror på honom och överlämnar Ren i hans vård.
Men är Benjamin verkligen den han påstår sig vara?
Livet tillsammans med Benjamin blir långt ifrån vad Ren hoppats på.
Något lugnt och stillsamt hem erbjuds inte. Istället introduceras han till en pulserande värld fylld av hårdhänta äventyr med förryckta svindlare, gravplundrare och gangsters.
Ren tvivlar på Benjamin och längtar efter att hitta sanningen om sitt förflutna.
Kommer han någonsin att hitta svaren på vem han är..
Det här var en riktig rövarhistoria!
En skickligt skriven skröna där handlingen drivs framåt i ett svindlande tempo.
Jag kommer osökt att tänka på Charles Dickens författarskap, tidsepoken stämmer väl, och jag kunde då jag läste historien se den i mitt huvud som en filmatisering i Dickens anda.
Alla stora känslor finns i rika mått, det är ondska och godhet, kärlek och hat.
Jag tycker mig inte vara särskilt kräsmagad men texten var i svulstigaste laget när den beskrev gravplundrarnas fynd eller slagsmålen stridstuppar emellan. Väldigt rått fann jag beskrivningarna.
Du kommer knappast att hinna ha tråkigt medan du läser denhär historien.
Mitt betyg ***
Helenas hämnd av Maria Gustavsdotter
“För dig kan jag döda. För dig kan jag dö”
Helena av Skövde ser sin älskade dotter Agnes brutalt misshandlas av sin make. Gång på gång.
Helena försöker tala honom tillrätta, hon hotar och hon ber. Maken vägrar att lyssna och ingenting hjälper. Till slut återstår bara en sak – men klarar Helena att göra detta?
Romanen bygger på ett verkligt livsöde som utspelade sig i 1100-talets Västergötland.
I centrum står den rika och mäktiga änkan Helena och hennes barn och barnbarn.
Boken ingår i serien “Släkten” där flera kvinnliga författare bidrar med var sin historia- Detta är nummer fyra i ordningen.
Gillar man välskrivna historiska böcker så har den här boken allt!
En utomordentligt fin skildring av tidsepoken, vi får följa med arbetet på en stor gård bland hirdmän och trälar, vi får följa Helena på pilgrimsresa till Jerusalem, vi får ta del av människors äventyr och öden.
Jag sträckläste boken och har nu reserverat en annan bok av författaren, en som handlar om Karin Månsdotter. Hoppas den är lika bra!
Mitt betyg ****
Ännu idag på annandagen står denna fina gran mitt i byn helt övergiven. Ingen har trots meddelandet tagit in den i stugvärmen, det var väl synd!
Idag har vi inga grader alls, en slät nolla visar termometern men snö finns det gott om, kanske 35cm eller något åt det hållet säger mitt ögonmått
Denna jul har vi varit lika många djur som människor i pörtet!
Tre vita hundar av olika modell och storlek och så två katter som mest vistats på höga nivåer, uppe på garderober och fönsterbrädor där de kunnat spana in alla nya fyrbeningar…
Inga konflikter mellan djuren har kunnat spåras, det har rått julefrid bland folk och fä
Den som sover syndar inte…så rätt så, här trivdes grabbarna i egen liten lägenhet vägg i vägg med oss andra.
Ingen sov dock när det var dags för mat…Benjamin räknade ut att han sovit i sexton timmar, det krävs nog en tonåring för att kroppen ska klara av den maratonsömnen!
..och efterföljande soffhäng när skinkan ska smältas, sällskapliga familjen eller hur, fniss! Men, lite senare lärde vi tonåringarna att spela plump minsann
Idag beslöt vi oss för att testa skoterleden i skogen för att kunna låta Blinka och Aston springa lösa. Det var lättare sagt än gjort för det fanns ganska många skotrar som också ville komma fram i spåret. Vad väntar ni på undrar Aston
Sen blev det fullt ös på två ystra jyckar, härligt att skåda!
Mindre roligt att skåda, någon har fått sätta livet till här, blodspåren var många och en pälstuss var allt som återstod av villebrådet.
Basse hälsar till husse och matte någonstans i Thailand, han undrar väl hur han hamnat mitt ute i obygden bland tomtar och troll men har anpassat sig fint till den övriga flocken!
God fortsättning alla glada julfirare, och framför allt jippii säger vi som gärna ser julen passera revy!
0
Välkommen
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
så var jag orolig över att julmaten satt sina spår även om vi inte på något sätt frossat.
