-
Hönsmamma!
Ja då har man ett nytt epitet, att kalla sig hönsmamma, något jag minsann inte varit tidigare i mitt liv 😉 Inte har jag hönsat eller hunsat med dottern, inte har jag varit curlingförälder och definitivt inte helikopterförälder :oki: Läser med förfäran om föräldrar som följer med sitt ättelägg på anställningsintervju! :help: Jag har själv i mina dagar anställt ganska många, och kan nog säga att inte en förälder skulle komma över tröskeln, och inte skulle jag ha anställt någon som är så in i bomben osjälvständig heller… 😀 Men, ..nu handlar det ju tack o lov om riktiga levande fjäderfän och inget annat! Hihi, dom halvstora kycklingarna har inte…
-
Glädjande besked!
Dagen kunde har börjat bättre igår. När jag var klar att åka vid halv åtta så ringde chauffören och hade problem att hitta… Jag lotsade honom fram till rätt adress, drog på mig skorna och satte mig i bilen… Efter en stund tyckte jag världen var ovanligt suddig… :oki: Tog av mig glasögonen och såg att jag fått med mig fel par :help: och satt där med mina terminalglasögon som jag mest använder vid datorn eller när jag målar! Nå, världen fick lov att vara lite suddig, inget att göra åt… När jag varit på röntgen och visats till undersökningsrummet på ortopeden dök dottern upp innan doktorn hunnit komma. Och…
-
Nervös väntan…
Nu är jag så nervös så jag förlorat nattsömnen… Imorgon är D-dagen då sanningen, dvs. röntgen ska avslöja hur mitt armbågsbrott har läkt ihop… Det har känts länge nu som om jag bara lever för den dagen, får jag negativa besked kommer jag att bryta ihop… Tur att min dotter ska möta upp mig vid lasarettet för en fika innan jag åker hemåt igen. Då har jag en axel att gråta ut mot om det skulle behövas… Idag gjorde jag något jag inte trodde var möjligt…jag traskade omkring i två skogar utan att plocka en endaste svamp! Ändå vällde dom emot mig så jag hade svårt att värja mig, Karl-Johan-svampar…
-
Tisdagstema: bråttom
Tema BRÅTTOM Min katt Astrid har en förmåga att bli kvar i skogen under våra promenader. Igår försvann hon ur mitt synfält en stund och jag stannade och ropade på henne. Bara något ögonblick senare dök hon upp under en stor gran, småspringande och med svansen stolt upprätt, hon hade bråttom ikapp med middagen i munnen… Snart blev dock lockelsen för stor så hon stannade och slukade sin måltid innan hon traskade hemåt… Flera temabilder hittar du här








