Denna finnkäring har bott i Sverige sedan 1978, till sommaren blir det alltså 37 år, mer än halva mitt liv! Det var kärleken som tog mig hit en gång i tiden… Ja jag vet, det var ju inte så originellt precis… Men kärleken bestod inte särskilt länge, dock hittade jag….en ny kärlek….och en ny kärlek…och på den vägen är det! För tillfället har jag ingen kär, men det känns väl lite sent påtänkt att flytta tillbaka… 😀 I ärlighetens namn, nej, jag trivs och är alldeles försvenskad, dessutom har jag inga släktingar kvar i livet i mitt gamla fosterland. Varför berättar jag nu detta? Jo, för att nu ser det…

Men titta, dom har förökat sig i soffan! 😉 Jovisst är det lilla försynta ängsliga mysiga Candie som kommit på finbesök. Husse är ute på vift några dagar och då tar vi väl hand om henne Svansen nere, ingen får veta att jag är här! Hon rullar sig inte lika mycket som Blinka, men visst tycker hon också att det är skönt Idag släppte jag henne lös i skogen, ville testa om hon skulle springa hem Men nu bjöd syrran upp till lek, och det var skoj! Såhär ska det se ut när två pappisar busar! Visst var Candie lite benägen att ta ta det långa benet för på hemvägen…