Tema: putsad
Det mesta i min värld kretsar kring mat, djur och natur, självklart fanns de elementen med då jag satt och funderade på veckans tema:
-man putsar oxfilén innan man tillagar den
-hönsen putsar sina fjädrar
..men medan jag var på ute på gården för att fota fjäderfäna utbrister granntjejen:
“Titta, nu putsar hästarna varandra!”
Och visst tycker även hästarna att det är skönt att bli putsade när vinterpälsen kliar… 
Flera temafoton hittar du här
Ser i min blogg idag att Blinka fick sin kull med valpar för 5 år sedan!
4 fina valpar födde hon i Falun hos min dotter, men de kom lite i förtid och var jättynkligt småttiga.
Vi ilade iväg för att hälsa på mamma och barn, och sen var jag tvungen att vänta ytterligare 8-9 veckor innan jag kunde hämta hem min lilla bästis.
Som jag saknade henne med varenda por i kroppen!
Annars händer det inte mycket här, som ni alla vet har våren tagit en paus, något som sker vartenda år och ändå står vi där lika förvånade
..när vi en vacker morgon vaknar till en vit o vacker värld…
Nu var inte sparken något alternativ som transportmedel, knata på med broddar på kängorna var vad som gällde!
Inte har jag tagit några foton heller
..trots att jag troget bär med mig kameran vareviga dag.
Nu måste nog lite vårtecken visa sig för att jag ska känna lust att knäppa några kort.
En tur till affären och biblan stod förstås på tur som alltid på måndagar, då har jag hunnit både tömma kylen och läsa ut mina böcker
Lev väl!
Atlas över avlägsna öar - Femtio öar som jag aldrig besökt och aldrig kommer att besöka
För Judith Schalansky, som växte upp i DDR, blev kartorna ett sätt att resa. Deras linjer, färger och namn fick ersätta de platser hon ändå aldrig kunde besöka. DDR:s gränser har sedan länge suddats ut, både de som markerats på kartan och de begränsningar som tvingats på dess invånare.
Men Schalansky reser vidare i atlasen och tar oss till 50 avlägsna öar - från Tristan da Cunha till Clippertonatollen, från Julön till Påskön.
På ena sidan av uppslaget återges hennes minutiösa kartor, på den andra hennes märkliga och absurda berättelser.
Sällsynta djur och udda människor fyller sidorna: strandsatta slavar och ensamma naturforskare, vilsna upptäcktsresanden och frustrerade fyrvaktare, myterister och skeppsbrutna.
Utdrag ur boken:
Stilla havet Napuka Besvikelsens öar (Franska Polynesien 8 km2 277 invånare, upptäcktes förmodligen i januari 1521 av Ferdinand Magellan
Magellan är på väg till Kryddöarna. Men ingen tror längre att han ska komma fram. Besättningen har inte mat nog att äta sig mätt: skeppsskorporna är bara damm, fördärvade av musskit och maskar, dricksvattnet är en gul, skämd soppa. För att inte svälta ihjäl äter de sågspån och de läderremsor som bundits om rårna för att skydda tågen. När man upptäcker råttor tar jakten sin början. En av männen är så otålig att han slukar djuret rått och två matroser striden så häftigt om en dödad råtta att den ene slår ihjäl den andre med en yxa."
Pingelap Karolinerna Mikronesien 1,8 km2 250 invånare
Här är till och med grisarna svart-vita, som om de skapats enkom för dem - för de 75 pingelaper som inte kan urskilja några färger. Inte solnedgångens brinnande purpur, inte havets azur, inte papayafrukternas grällt lysande gula och inte det mörkt och evigt gröna i den täta djungeln med dess kokospalmer. Det beror på en minimal mutation i kromosom nummer åtta....
Ja så fortsätter historierna och jag har då sällan läst något så dråpligt och intressant!
Kort och koncist, kärnfullt och målande är beskrivningarna av de olika öarnas beskaffenhet.
Jag njöt ohämmat av denna underbara bok, hur ska man kunna leva utan den om man inte själv åker iväg och utforskar alla de små pluttöarna på jordens alla hav?
Och tro nu för all del inte att boken inte är seriös, för det är den i allra högsta grad. Både register och ordlista finns bifogade.
Efit 150320
Kl 8.30 har jag slagit på datorn och blir påmind om att det är Rocka sockorna-dag, nu hyllar vi våra olikheter!
Kl.9.30 dags för fågelmatning efter några koppar kaffe. Maten behövs, snöblandat regn trillar ner från himlen
Kl 10.30 blir det frulle framför teven då alpina nationstävlingen pågår. Heja Sverige som tar silver!
Kl. 12 tar vi en promenad och hälsar på hästarna, Asta äter brunch
Kl.13 har jag hämtat posten och blir glatt överraskad då jag hittar ett gulligt kort från min nätkompis Bia!
Kl.14 har exet varit och hämtat Blinka för en promenad, står och tittar på fina utslagna videkissar
Kl.15 ska jag skriva en bokrecension på bloggen
Kl.16 sitter jag och målar lite, det har blivit uppehåll under mörkaste vintern men nu känns det kul igen.
Kl.17 är det matdags för Blinka. Nukokt hundmat med färs, palsternacka, morot och korngryn står på menyn. Smaskens tycker jycken, Torsten nöjer sig med turkisk yoghurt
Kl.18 knäpper jag dagens sista kort, “allting är vitt-vitt-vitt”
Tack för idag!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och katter, mamma, mormor, gammelfarmor
