Sorg i pörtet
Detta blogginslägg har fått värka fram..
Piano finns inte mer!
Vår älskade kisse blev överkörd igår, strax utanför vårt hus.
Grannen på andra sidan vägen hittade henne vid vägkanten och lade henne fint i en skokartong. Hon hade fått en smäll i huvudet så döden kom snabbt.
Det kom så plötsligt!
Igår förmiddag tänkte jag fota henne och Blinka som låg rumpa mot rumpa i soffan bakom datorn. Dom var så himla söta tillsammans
Istället valde Piano senare på dagen att gå ut, och nu finns hon inte mer!
Här ligger Piano på min mage medan Blinka försynt undrar om inte det egentligen är hennes plats!
Piano var en mycket stark kattpersonlighet. Här har hon bestämt sig för att sova ovanpå mina torkade svampar…
Hon var inte kelen så ofta, så när hon väl ville bli kliad var det en ynnest att få vara henne till lags!
I juni 2006 när hon var ett år gammal fick hon en kull med kattungar. Hon valde då att föda dem i vår soffa med mig som assistent.
Hon var världens bästa mamma, lärde sina ungar att fånga möss, fåglar, sorkar, tog med sig levande möss in i huset för att ungarna skulle få lära sig att jaga…
Självklart var hon med på frukostbordet varje morgon! Ost var en delikatess, liksom leverpastej!
Frukosten sköljde hon sen ner med vatten direkt ur (urk) toastolen
Hon skämdes inte ett dugg för att stjäla, här är det kräftkalas!
Trots sin ringa ålder, hon skulle fyllt fyra i sommar, så tog hon mycket plats. Nu har hennes mamma och lekkamrat Lyran blivit ensam.
Det känns tungt, men vi har ju alltid varit medveten om riskerna med utekatter.
Hon levde dock ett fantastiskt kattliv så länge det varade och hon slapp lida.
Så försöker jag trösta mig själv.
Och så hoppas jag hon funnit sin gamla kompis Larissa däruppe i djurens himmel!
Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
TT
Åh nej, vad tråkigt!
Men som du säger, hon har haft ett bra liv, alla katter har ju inte det.
Men det blir tomt… kramar!!!
Anki N
Oh stackare, att förlora ett kärt djur är hemskt. Hoppas hon får det lika bra o kul liv i sin himmel som hon hade det hos Er. Sörjer med Er o tänkter på Er.
Kramiz Anki N
Synne
Tårarna rinner sakta nerför kinderna. Det är så tungt att mista ett kärt djur. Jag är glad för att eran granne fann henne. Så ni fick veta.
Du skriver så fint om henne. Jag vet ju hon var lite ”egen” och hade sina ideèr när ni flyttade.
Nu är hon säkert tillsammans med Larissa där uppe och har det gott.
Sänder mina varmaste tankar till dig och maken.
Många kramar Synne.
Kajsa
Meeen åhh 🙁
Jag blev så ledsen när jag läste ditt inlägg. Lille kisse då, hon var så fin. Tänker på dig/er.
Men samtidigt måste det ju kännas tacksamt att grannen hittade henne, och att ni fick hem lilla kissen och inte behöver oro er för vad hon har råkat ut för. Tur oxå att lilla kissen (förhoppningsvis) inte behövde lida, men ack så tragiskt ändå.
För en katt är inte ”bara” en katt, utan en katt är en kär familjmedlem.
Kramar från mig!
lisa
Oj Vad jag känner med er! Det är tungt.Nu är hon i katthimmelen hos mina 3 katter. Tänker på dig med tårarna rinnade ner för mina kinder. Kram kram från Lisa o Smillan
Inger Maryissa
Kan tänka mig att ni är ledsna.
Saknade av en älskad kisse är svår.
Vet det själv när min kisse gick till katthimlen.
Men det är nog värre när det händer så här hastigt och oväntat och i en olycka.
Så mysiga foton du visar av er älskade kisse och det du berättar om henne, alla hennes vanor, bus osv.
Skönt att ha sådana minnen kvar.
Stor Kram
Malin
Åhh vad tråkigt för Er.. 🙁
Dagar när man mister sina nära o kära är tunga. Du får spara minnena i hjärtat och plocka fram dem då och då.
KRAMAR
BrittMarie
Men så trist! Vilken fin bildkavalkad på henne i alla fall. Hur reagerar Lyran och hundarna? Märker de att hon är borta? Man skulle önska att det aldrig skulle hända några olyckor. Men så är det ju inte. Tänker på er!
Kramar
Kicki
Fy så sorgligt! Dessvärre är det som du säger. Risken finns där hela tiden när man har en utekatt och bor där det finns trafik. Men det var en jättefin bildsvit som du ärat henne med.
Skönt i eländet att ändå få reda på vad som hänt, det är gräsligt när de bara försvinner och man inte vet vad som hänt.
Tröstekramen från mig!
Raili
Vet du va? Jag tror att de går en månskenspromenad däruppe bland alla himmelens stjärnor just nu…. Piano blir buren fram på en bädd av dun och Guds vackraste ängel blåser på blånadena från ”smällen”..men ögonen hennes (Pianos alltså) är pigga för vägen kantas av fågelsång…och
sorgen är ju faktiskt kärlekens pris, säger vi som vet!
Kram/Raili
aw
Stackars, stackars er men jättefina bilder på snuttan. Å hon kunde inte ha varit katt i ett bättre hem än hos er, sådetså
/aw 🙂
Lena
🙁 Stackars er, både människor och djur som mist er familjemedlem Piano. Som tur är så har hon i alla fall haft 4 underbara år hos en familj som älskat henne. Det kanske är en liten tröst i det sorgliga.
Kramis Lena
Jenny
Vad hemskt 😥 Lider med dig. Jag är rätt så glad att mina katter är innekatter.
Famos/Menageriet
😥
Nej, men usch vad tråkigt!
Skönt att det gick snabbt i alla fall. Det är ju trots allt en tröst att veta att hon inte plågades.
Vilka fina bilder Du har på henne!
Hon blir nog saknad av alla djuren i familjen också.
Ha en skön helg och en mysig Alla hjärtans dag!
Pimli
En hälsning från oss och vi tänker på lilla Piano. Våra älskade lurviga fyrbeningar lever i en farlig värld. Skönt i alla fall att ni fick veta vad som hänt, så hon inte bara var borta.
Kram
Ingegerd
Många varma tröstekramar till er! Det är så förfärligt när sådant här händer. Tack för att du visar så underbara bilder på Piano! En mycket fin och personlig katt. Kram!
Monica
Men åhh, har ni mist er fina Piano – kan väl förstå att det är sorg i Pörte nu då. Trots att man vet att faran lurar så är man ju aldrig riktigt förberedd då det händer. Skönt är i alla fall att veta att det gick snabbt och att ni fick besked om det.
Du vet, att Piano & Larissa strosa omkring bland blommorna med en varm stålande sol omkring sig just i detta ögonblick och har det så gott tillsammans.
Kram på er!
Christina
åhhh nej,vad sorgsligt.Eftersom jag själv har fått begrava djur genom årets lopp,så vet jag att det är en stor saknad.
Det du kan trösta dig med är att hon garanterat har det bra i himlen.
Kram Christina
elisabeth
jag lider med dig paula. Jag vet så väl vad det betyder med kattpersonlighet. Visst innekatter och allas katter blir ens älskade katt. Men en katt som kan leva i en frihet, få gå ut, inte bromsas i sin växande personlighet är något speciellt. jag vet det av erfarenhet av nuvarande grannar med utkatter, där jag har en absolut favorit, min egen uppväxt med nya kattungar varje år. när nåt sånt här händer så blir man så rastlös, kanske du går mot fönstret och ser framför dig henne där du vet hon varit, alla har vi den tid vi behöver för att bearbeta sorgen, den är outhärdigt svår som alltid när man mister en kär vän. Kameran är ovärderlig men kan titta på sin älskade katt och minnas henne med glädje. Tänker på dig Paula – rävar, bilar… ja det finns faror men att ge henne friheten vara den hon var ska ni ha en eloge till i dagens läge när vi mest stänger in våra katter, jag gör så själv……..
kram till dig
Doris/doje
Fick tårar i ögon när jag tittade på de fina bilderna av eran goa Piano som inte finns mer …
Säkert har hon det mysigt ihopa med Larissa nu …
Sköt om er !
Kramar, Doris
Tette Merio
🙁 Näää, vad sorgligt – hon var ju så ung ännu. 🙁
Tröstkramar till er!!/Lillsyrran Tette.
molle
😥 näää det här var ju inge bra…
jag skulle ju be dej ha en bra alla hjärtans dag idag ..men så läser man detta sorgliga…
ditt hjärta kommer att läka så småning om..
nos gos i massor till dej..bara dej
Punatukka
😥 Ledsen,ledsen för att ni mist er ljuvliga Piano men också glad att hon fick leva sitt liv just hos ER! Kramar om er alla!
åsa
Är så ledsen för er skull, det är ju så tråkigt när det händer, men man får hoppas att hon inte led och som du skrev…nu är hon och Larissa tillsammans och du ska se, att Larissa tar väl hand om henne.
Ha dé!/Kram
Snigel
Men vad hemskt! 🙁 Tur ändå att grannen hittade henne så ni fick veta vad som hänt.
Ta väl hand om varandra, både djur och människor, och kramas extra mycket idag!
Gunvor
Men åhhh va sorgligt när sånt händer. Men den enda trösten, om det nu är en tröst, är väl att hon slapp bli liggande och att det gick snbbt.
Precis samma sak hände min dotter Helena när hon bodde i Strängnäs för flera år sen. Hennes katt som hon hade då, hittade hon en dag, lagd i en kartong på bron när hon kom hem.
Det var ett par killar som hittat henne vid vägkanten. Som tur var så hade hon halsband med adress på. Det var mycket sorgligt och jobbigt för henne.
Hon har ju innekatt nu,Astrid, som du vet.
Äldsta barnbarnet har mist sin katt som också bara var några år. En kastrerad hankatt. Dom kan ju lätt få problem med kisseriet,och så blev det för han. Blev jättesjuk. Förra helgen, o nu är han borta. Tänk hur det kan bli! Men nu är dom i himlen och har det säkert bra med alla kompisar.
Hoppas att ni får en fin Alla Hjärtans Dag i pörtet.Många kramar!
catja
Det var tråkigt att höra om Piano. Riktigt sorgligt. Som du själv skriver så var hon en lycklig utekatt och glad när hon levde. Det betyder allra mest.
Kram
/Catja
Bia
Men så sorgligt att Piano inte finns mer! Den enda trösten är väl att hon levde ett fritt och lyckligt liv. Jag tror inte katter mår bra av att vara inne hela sitt liv.
Sänder tröstkramar!
Kram/Bia
Fröken Eko
Usch vad lessamt att kissen är död! Mina egna kissor är innekatter (vi bodde flera åt mitt i stan), så dom behöver jag inte oroa mig för. Men mammas gamla kattfarbror, som var 17 år gammal, försvann för ca 1 månad sen. Han är nog död han också.
Det är så synd att dom inte kan leva lika länge som vi 🙁
/F
Caroline
Vad tråkigt att söta Piano inte finns mer!
Men ni får tänka att hon levde ett fritt och lyckligt liv hos er!
Kram Caroline
lelu
Mjauuuuu jag ”Azlan” sänder kärlek .
kicki
tråkigt med katten.
hoppas de andra djuren mår bra och ni med. allt gott till dig
Nilla
Åh så tråkigt, och jobbigt. Så fint du skriver om henne, och härliga bilder. Påminner lite om vår katt Melvin. Han är mest innekatt, det gillas inte att katter springer runt där vi bor. Men när vi är på Österlen då får han gå ute. Och visst är man alltid lit orolig för honom då.
Kram på dig
Snigel
😥 Nej, men oj så tråkigt! 😥
Det är otäckt när bilar smiter från en sån olycka, men tyvärr finns ju många människor som anser att katter är mindre värda. De har aldrig haft förmånen att bli älskade av en liten mjuk varelse, som rullar ihop sig på ens mage.
*tröstkram*