Primörer och dåliga vibbar
På en av veckans promenader hade jag bestämt mig för att leta efter nässlor, snart har de vuxit sig för stora, de är ju som godast som små och späda.
Jag hittade ett fint bestånd och plockade tills ryggen sa stopp.

Det är inte det enklaste att rensa nässlor med gummihandskar men så småningom kunde jag förvälla min skörd.
Självklart fick en del komma med i dagens middag, en wok med kycklingfärs, vitkål, lök och NÄSSLOR!
Resten ska bli en smarrig nässelsoppa!
Mindre roligt var mitt besök hos fysioterapeuten…
Besöket var en total besvikelse…terapeuten pratade en kvart om sig själv och sitt, sedan kastade terapeuten en blick på min fot utan att röra den med ett finger, frågade hur det kändes osv. och sen fick jag lägga mig på mage på britsen. Terapeuten använde ultraljud för att lokalisera hälsmärtan och tog några bilder.
Dessa fick jag sedan titta på när undersökningen var klar. Bilderna kunde jag inte tolka, men terapeuten hade lokaliserat problemet.
Nu fick jag höra att det enda som hjälpte var totalt förbud att gå på foten! Möjligen kunde jag gå till bilen…Vems bil då, undrade jag…När terapeuten fick veta att jag inte har bil fick jag tillåtelse att gå till affären men annars var det vila som gällde.
Jag hade berättat att jag om en månad ska åka på semester där det kommer att ingå många promenader av varierande längd…
Jag fick en återkontrollstid innan min semester men nu har jag insett att vad hjälper den mig? Jag fick ingen behandling eller andra råd än vila, då kommer jag inte att vara mycket klokare vid nästa besök heller…
Jag tycker terapeuten hade fått kolla bägge mina fötter för att se och jämföra, kanske klämt lite där jag hade ont, kanske gett laserbehandling, ja inte vet jag, men detta var då helt bortkastat!
Usch så besviken jag blev…Jag har nu att välja på att leta fram en annan terapeut som har tid för mig vilket inte är lätt med kort varsel eller att vila foten så gott det går och hoppas på det bästa..
Om du tycker jag upprepar ordet terapeut rätt många gånger så beror det på att jag inte tänker hänga ut namn eller kön här i bloggen. Detta är ju min personliga uppfattning och jag vill inte svartmåla någon offentligt.
Nu till något mycket trevligare:
Det är ju toppen att jag har mina pbn-tavlor att ägna mig åt när promenaderna blir stympade.

Den här fiolspelande gubben blev jag nyligen klar med och han blev en av mina favoriter

Jag hade en i samma gammeldags stil som jag nu ska ta mig an

Denna kommer dock att bli en mycket större utmaning

Fälten är små som flugskit, ett förstoringsglas är ett måste, men har jag tålamod nog?
Den som lever får se…

Kantstött halvt antik, ringrostig finska som bott i Sverige mer än halva livet, före detta bankkamrer, krögare, hamburgervändare, lucknucka, numera skogsmulle som håller grytan puttrande, gärna med svamp och annat ätligt ur naturens skafferi, matte till hund och dammråttor, mamma, mormor, gammelfarmor/mormor
Anette Nordström
Tycker absolut att du ska försöka få tag i en till terapeut. Second opinion, du vet. Hoppas det ger sig med foten. Idag fick jag smaka memma för första gången. Nja, men jag skulle inte tacka nej om jag blev bjuden. Sen fick jag smaka lakritsyoghurt vilket var helt underbart. Och brödost och lökkorv. Mycket smarrigt.
BP
Illa med den terapeuten. Vad sägs om att besöka en läkare, kanske en ortoped. För inte vill du väl missa resan till Österlen med dina kompisar om en månad. Okej, du behöver kanske inte missa självaste semestern, men långpromenader går du ju miste om. Vilken usel tajming. Håller alla tummar och tår att vilan gör susen. Finns det kanske några skoinlägg för att avlasta hälen?
Tavlan du målat är suverän, och vilket pillepill det väntar på dig med nästa tavla. Du måste ha världens tålamod. Tack och lov att du förutom promenader har tavlor som alternativ hobby…