Jag har läst..

Meteorologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv - och kort därefter slår det in.
Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en översvämning.
När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda Grace.
Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.

Utdrag ur boken:
"På fyra dygn vaknade han bara två gånger. Tusen skärvor ur berättelser passerade framför hans blick: ytformationer i sanden på ett sandrev, snö som blåste genom träd, inälvorna från ett djur som ångade i hans händer. Var de minnen eller drömmar?"

"Han stukade genom skogarna däruppe, tog stöd mot trädstammar. Luften doftade av pinjer och malört, sött och kvalmigt i näsan och svalget. Över honom skriade gigantiska gräshoppor som pantrar i grenverket. "

"Se snön flyga genom luften. Se vinden fara uppåt och flingorna stiga och sväva - var och en tycks färdas i olika riktningar."

Förutom ett mustigt ordförråd med fängslande uttryck som jag mest kallar "ordbajseri" så hittade jag inte njutning i läsningen. Det är mest jämmer och elände och insektsforskningen ter sig bra mycket mer fängslande än relationen mellan huvudpersonerna. Handlingen rör sig inte framåt utan blir tuggande stillastående i allt ordbajseri.
Jag har inte läst hans tidigare böcker, varav i alla fall en var mycket prisad, så jag kan inte göra någon jämförelse.
Halv mängden ord så kanske det hade blivit lite schwung i storyn. Tycker jag, därmed inte sagt att den inte fått bra betyg av andra läsare...