Jag har precis kommit hem frusen och missmodig från en tur till stan. Centrala stadsrum i Falun arrangerar ”Ljus i mörkret” under tre kvällar med upplyst stadskärna och jag tänkte att det kunde vara mysigt att se. Jag tittade på termometern, fem varma grader, tittade på björkarna, ingen vind att tala om. Klädde mig därför i ofodrad höstjacka och skippade både mössa och vantar… Det skulle jag inte ha gjort, en nordanvind blåste snålt mellan huskropparna och alla andra hade varit klokare än jag och klätt sig varmt. Promenaden gick längs Faluån och upp till Stora torget och sedan vände jag hemåt i en farlig fart, efter att ha konstaterat…

Förra veckan när jag letade efter de vackert målade elskåpen hittade jag annat intressant också Jag såg fram emot att vandra längs Faluån, men den var inte till sin fördel den här årstiden. Istället för brusande vatten låg det några pölar i årännan som i övrigt var torrlagd! Det enda brusandet kom från ett hål i slaggväggen där någon sorts avrinning sker. I en av alla smala gränder träffade jag på denna ljuvliga fluffiga katt, som pratade med mig högljutt och inte lät mig traska vidare utan gick framför fötterna på mig så jag var tvungen att stanna. Jag förstod att den ville att jag skulle öppna en port till…