Vid sjusnåret tar grannen och jag våra jyckar på en kvällspromenad. Men vänta nu, varför står de här vid vägkanten och glor?? Jo, för här står ena hundens matte (även hon finnkäring) och viftar med aspkvistar allt vad hon orkar samtidigt som hon ropar: Bääää bääää kom då! Lite sega i starten, de har ännu inte (andra kvällen!) fattat att när vi ropar så kommer kvällsgodiset! …men nu kommer de från alla håll! Vi tar med oss en sekatör och ger oss in i slyskogen och knäcker famnarna fulla av kvistar, tänk att jag har en granne som bara hakar på! Nu har dom ju blivit alldeles stirriga, fårskallarna! Kolla…

Jag läser och hör dagligen om vilken hetta och torka som råder runtom i Europa just nu. Jag blir faktiskt djupt oroad, är det normala fluktuationer? Knappast, vi människor har flera fingrar med i spelet. Tänk dig scenariot att du står i köket och vrider på vattenkranen …och det kommer inget vatten! Så illa är läget i Frankrike på många håll, där har det regnat 85% mindre än genomsnittet under juli månad! Här i mitt lilla hörn av världen har vi fått på tok för lite regn i sommar, men vi har ju klarat oss bra ändå. Rågvetet växer på åkern och vi har inte blivit beordrade att dra in…

Igår morse gjorde vi som nästan varje morgon, grannen och jag, vi tog våra hundar på promenad längs billösa vägen där jyckarna kan gå lösa. Vi går som vanligt och språkar om allt mellan himmel och jord och har väl inte tvärkoll på jyckarna som mest brukar lufsa vid vägkanten. Plötsligt ser jag något i ögonvrån, vad är det som rör sig i fårhagen och får fåren att se mer fåraktiga ut än vanligt? Fotot är taget på långt håll, därför ringade jag in den lilla marodören… Nu går bäääää-varningen ut till alla får: Kom och titta, vi har en ny kompis här! Själv stod jag och ropade mig hes…