Nu är dom perfekta! Redo att plockas och förvandlas till godaste primörsoppan! Fast, idag var jag bara ute och rekade.. För att komma fram till ”min egen” nässelodling fick jag passera en hinderbana, i klass med den i Mästarnas Mästare.. Jag ålade, kröp, klättrade, vilken tur att ingen såg mig …utom Blinka som lärt sig låta bli att fnissa Runt gården där jag bodde förr, för längesen, sisådär ett par veckor sedan, hade nu vitsippsbackarna fullkomligt exploderat och jag passade på att se hur långt liljekonvaljsoldaterna vuxit på gamla jordkällartaket…det dröjer nog ett tag innan det knoppar.. Ännu orkar de gula små solarna också lysa upp i den vissna marken…

.. och aldrig kommer till dörren? Ja det är då inte jag, för jag hittar alltid hem efter mina vandringar! Men det är ju så mysigt att traska på nygamla vägar i ett fantastiskt vårväder! Gamla smedjan ger karaktär åt landskapet ..liksom det sprittande vattnet förstås! ”vattnet som urholkar stenen” heter det visst, här får vattnet jobba ett tag till med stenbumlingarna Minsann är det kärlek i luften, jag har hittat ett par som lever tätt omslingrade Säfssjön, lika vacker oavsett årstid och bäverhyddan som avspeglar sig så fint i dammen, bara en gång har jag fått se en bäver simma omkring utanför. Men går man här i skymningen är…