I år fick jag nog bästa födelsedagspresenten! Jag kan inte minnas att jag någonsin tidigare i mitt nu 62-åriga liv vaknat upp på min födelsedag till strålande sol, blå himmel, frostiga träd, kritvit snö och fem minusgrader! Mina små fågelvänner tjirpade och sjöng ”Har den äran…” Allt medan mina lite större vänner snarkar vidare… Ellinor, en nätvän skickade mig följande fina text ur födelsedagsboken anno 1890 12 november -Men fast hård min lott är vorden, ej jag räds för vinterns snö, allt förgängligt är på jorden, blomman också måste dö / A Säfström Den texten gillas, passar både min livssyn och den vanligen så gråa årstiden Men idag var ju…

Jag sov gott inatt, helt ovaggad, och utan att ens tänka tanken att vaka in USA-valets resultat. Så säker var jag på att mänskligheten har lärt sig sin läxa… Så blev också uppvaknandet brutalt! Nej, människan har inte lärt sig av historien…det är så sorgligt, så beklämmande, så förskräckligt så jag saknar ord… Istället för att slå på radio eller teve beslöt jag mig för att ha en dag helt i mitt eget sällskap… Klockan tio hade jag bokat tvättstuga så efter ett par koppar kaffe gav jag mig iväg, eller…pulsade jag iväg ..i snöyran! När man är frustrerad är det skönt att få fysiskt utlopp för alla känslor, ensam…