Det är nu några dagar sedan jag träffade min nya husläkare. Jag funderar lite på vad vi resonerade om och vad vi eventuellt kom fram till. Han hade ögnat igenom min sjukjournal innan mitt besök men han frågade hur länge jag haft kännedom om mitt igentäppta halskärl. När han hörde hur många år sedan det var så såg han väldigt förvånad ut, något som i efterhan har fått mig fundersam. Jag har en känsla av att han kanske inte trodde att man överlever såpass länge med en såpass allvarlig åkomma. Jag tycker ju själv inte att jag har särskilt mycket sämre livskvalitet, visst, hjärnan funkar inte som förut, minnet sviktar…

Idag fick finnkäringen så hon teg! Vaknar till fågelkvitter, -13 kalla grader och sol! Jo faktiskt, blåmesarna kvittrar, argt! De är numera flera som samtidigt försöker äta frukost och det blir lite trångt och bökigt ibland Vi paltar på oss, det tar en stund, en liiiiiten nackdel med vintern, inte bara att hoppa i sandalerna och öppna dörren.. Gillar igelkottsfrosten! So long so good…här pinnar vi på.. Men här var det plötsligt tvärstopp! Prinsen ville inte gå en meter till! Men jag ville ju så hjärtans gärna ner till ån där älvorna dansat…så jag lyfte sonika upp jycken och bar honom en bit Jag vill ju så gärna få alla…