Så här års brukar jag inte hitta många glädjeämnen i tillvaron, och i år är inget undantag. Trots att himlen är knallblå ibland och visar en blek måne klockan elva på förmiddagen så tycker jag det är tungt att andas.. Och trots den vackra glimten av kvällssol klockan 16 så känns mörkret kompakt… Jag är helt enkelt höstdeppig, en alltför välbekant känsla som är lika tuff att gå igenom varje höst. Ryggen protesterar högljutt, och nu har jag dammat av den gamla ”spikmattan” (yantramatta) och ska testa om den kan ge lite tillfällig lindring. Tack och lov för jycken som tvingar ut mig minst tre gånger per dag…Vi hjälps åt…

I fredags fyllde jag år, och jag kunde inte tänka mig något trevligare sätt att fira än att träffa tjejerna i Falun. Noelle har börjat lägga små pussel Hon bygger höga torn… ..och busar med mamma Sen lyckas jag stjäla åt mig en stund med kram och gos en lugn tjej håller försiktigt Daniel i famnen Vi passar på att gå en skön promenad, självklart håller Noelle kopplet! Nu skulle jag visat min födelsedagstårta…..men jag åt ingen tårta den här gången heller. Jag har aldrig varit förtjust i sötsaker och bakverk, så det slutade jag helt med i slutet av 90-talet… Istället blev det hämtmat på kvällen, inget fancy alls,…