Vi går en förmiddagspromenad där på landsvägen. Solen glittrar men natten har varit kall, det ligger is i dikena, och jag funderar lite Det pratas mycket om hur vi människor anpassar oss till rådande förhållanden, nu när vi mer eller mindre ska undvika närkontakt med andra människor. Jag har alltid sett mig själv som extrovert, men det är jag inte längre… Jag kan faktiskt skriva under att jag hellre är helt ensam i två veckor än jag umgås konstant med andra i två veckor. De extroverta lider förstås enormt mycket av isoleringen och där kanske vi som trivs rätt bra ensamma ändå kan ringa våra vänner och försöka hjälpa dem…

Idag var det tänkt att Daniel och jag skulle slå följe med Sanna och Eros på en långpromenad. Men i förmiddags upptäckte jag att Daniel var irriterad i ett öga. Han blundade med ena ögat och det enda jag kunde göra var att försiktigt badda med ljummet vatten. Eftersom det åter var blåsigt så beslöt jag att han skulle få stanna hemma och vila. Då passade jag på att ta med mig stavarna som fått stå och vila hur länge som helst..det var inte så ofta jag gick stavgång med Blinka. Fina Eros har mycket att upptäcka av världen, han har hittills i sitt liv mest suttit i en hundgård……