Bloggen
-
Kusin vitamin
Jag hittade en glittrande diamant idag! En solstrimma speglar sig i bäcken! Minns inte när jag senast sett den livgivande solen, den som jag inte gillar särskilt på sommaren men väldigt mycket i november… Nu tankade jag D-vitamin allt jag kunde under promenaden! Ett par minusgrader och bitvis en tunn isskorpa på sjön, suck så vackert.. Men trevligheterna hade bara börjat! För här kommer sötchocken! Jag har inte sett lilla Malte på någon vecka nu, och hoppsan vad mycket han vuxit! Fast, liten är han allt fortfarande Och plötsligt var dom två valpar! Får jag presentera Rind, en fin liten bayrare Och nu ska dom två små få träffas! Själv…
-
Bara ett litet livstecken
Mitt liv går just nu i slow motion, av förklarliga skäl. Igår lyckades jag släpa fram snabeldraken och ta ett varv i min lilla skokartong.. Inget av mina djur känner sig bekvämt när dammsugaren ylar, Astrid har hittat den perfekta platsen att vänta ut eländet, uppe i brödkorgen på köksbordet! Torsten ser mest ut att längta ut trots det dystra vädret. Hur mår ni i novemberrusket och mörkret? Påverkar det humöret för andra än mig? Nu är det ju för all del så att värken påverkar mycket, men nog skulle det vara lättare att stå ut om solen visade sig nån enstaka stund då och då… Men vi fick ju…
-
Åren går..
Tack alla underbara vänner för alla gratulationer idag! När inte orken finns där är det så fantastiskt att kunna motta alla virtuella hälsningar och känna att man blivit hågkommen! Det var några år sedan Paula var liten och de här avtrycken ritades och hårlockar klipptes, men de är ett kärt minne jag gärna tittar på då och då, rent förundrad! Som av en händelse råkar det idag också vara ”alla krossade hjärtans dag” såg jag till min förvåning i tidningen! Nej mitt hjärta behöver inte lappas och lagas, däremot finns andra kroppsdelar som behöver genomsyn.. Tack för all glädje ni tillför i mitt liv!
-
Nu har jag bevis, november är en skitmånad!
Oj så fint William nyss sjöng i Idol! Han var själv så tagen av att hans föräldrar valt en sång till honom som han sjöng för tre år sedan på sin bonusmorfars begravning. Det visade sig vara ett känslomässigt tufft uppdrag, men jag tror inte ett öga var torrt. Sen kan jag inte låta bli att tänka på lilla Dante som engagerat det största räddningspådraget i Sverige någonsin, och så hittade man honom inte vid liv. Det blev alltså en känslosam fredag… Hela veckan har varit tung, jag orkar bara gå ut med hunden, sova och….äta! Tänk, att oavsett hur jag mår så försvinner inte aptiten…hur gärna jag än skulle…











