Vi har några vattenhål att välja på i värmen och torkan Ute på udden som ligger nära är det alltid skuggigt och skönt Blinka njuter när det kommer små vindpustar som får öronen att fladdra.. ”Har du fotat klart snart, annars börjar jag ta betalt”! Blåbärsriset har börjat skifta färg, i rött…det finns bär men torkan gör att man får mycket skräp med sig hem, så jag har ledsnat och plockar inte längre.. Man kanske ska börja plocka bomull istället?? Visst ser de nästan ut som bomullstussar, de torra tistelblommorna! Vilket fluff! Nätkompisen Mia sa till mig, det var väl kring midsommar, att när rallarrosen blommar längst ut i toppen…

Härmed lovar jag, Paula Veronica, på heder och samvete, att inte klaga en endaste gång över stormvindar, orkaner, kyla, fukt, regn, snöstormar och annat under hela resten av detta år, bara denna ökenhetta tar slut! Denna ljuva syn möter mina morgontrötta ögon när jag slår på datorn….Och genast är det lättare att andas! På förmiddagspromenaden är det ännu acceptabel temperatur, och vi följer de söta vita duvornas morgontjatter Plötsligt avslutar de hastigt sin konversation för att börja röra på påkarna Javisst ja, här kommer något annat vitt men modell större och utan fjäderdräkt! Mitt på dagen går nästa tur, till biblan. Det fanns inga reserverade böcker igår att hämta när…

Igår var klant-tanten i farten igen… Tur inte min dotter med familj bor här i byn, dom skulle skämmas… För ett tag sedan beställde jag en stegräknare på nätet. Liten och nätt men ändå en ganska tillförlitlig hoppas jag. Tanken är enkel, försök gå de stipulerade 10 000 stegen per dag, FÖRUTSATT ATT TEMPERATUREN INTE ÖVERSTIGER hemska 25 grader! Jag har inte tänkt ta livet av mig på kuppen! Nå, efter mycket om och men har otekniska tanten kommit på hur man startar räknaren och funderar på var hon ska ha den. Och kommer då på den lysande idén att hänga fast den i samma halskedja där min hemmanyckel sitter.…

I förmiddags bestämde jag att både Blinka och jag skulle få en svalkande dusch redan innan vi begav oss ut. Blinka är inte så glad i att duscha men väluppfostrad nog att ändå stå ut med behandlingen. Men visst ser hon lite förnärmad ut! ”Måste matte tvätta öronen på mig också?” Jo det måste hon, hon hoppades kanske att den tillfälliga dövheten som ibland slår till skulle försvinna…Återstår att se! Vi försöker hitta skuggiga skogsstigar och det går väl sådär,,,,däremot tycker jag antalet mygg har minskat rejält, det kanske är vanligt så här i juli eller så beror det på torkan. Det kom några regnstänk på hemväg från dagens andra…