Det känns som evigheter denna värme och torka hållit i sig. Om man bara kunde se något slut på det, men inte heller! Det hjälper inte vilken väderprognos man väljer, illröda kartor överallt! Idag är det riktigt illa! Inte nog med att hjärnan kokar och hjärtat bankar i hettan, när jag satt på min uteplats bakom huset kändes det som om domedagen redan var här. Luften fullkomligt dallrade i värmen, inte ett ljud hördes, varken fågelkvitter, människoröster eller trafikljud…. Det var hur spöklikt som helst, mitt på blanka dagen! Sen hörde jag motorljudet från en bil, drog ett djupt andetag och läget kändes åter stabilt.. Det förekommer ju alla möjliga…

Åska och dunder, magiska under…eller hur sjöng dom Herreys? Det var olidligt hett på loppis idag, väldigt lugnt då de flesta var ute på aktiviteter under Fredriksbergsdagen, visning av krutfabrik, sikfest på hembygdsgården, fisketävling för barnen, lekar på fotbollsplanen. Dagen skulle avslutas med det årliga plankracet, ni vet det som började som ankrace med en massa guppande plastankor som tävlade om att komma först i mål, de har numera blivit till tristare plankbitar som flyter omkring och letar efter ?? en annan planka kanske? Nåväl, lotter säljs i stora mängder, även jag köper varje år en bunt, men någon vinst har jag inte sett till. Jag hann hem gott och…

..rosor på kinden och solsken o blick… ..läpparna små utav bär äro blå… för det finns..tro det eller ej, gott om bär trots torkan! Men, de vill fortfarande sitta kvar i riset, att använda plockare tror jag inte ett dugg på! Tyvärr märkte jag att lingonkarten som växte alldeles bredvid blåbären rasade av så fort man nuddade dem. Helt vita ännu, och jag tror inte de hinner mogna utan regnvatten. Ovanligt jobbiga att rensa, men nu klarar jag mig några dagar! Trött flicka tar igen sig under bordet.. Torsten sympatiserar och ligger bredvid…så klart!

Igår fick jag trevligt besök, bloggkompisen sedan flera år, Anki med maken Lasse hälsade på. Vi träffades första gången förra sommaren och som tur är reser de mycket med husbilen så jag fick chansen att träffa dem även i år! Efter en fikastund då vi pratade ikapp oss så gick Anki, Blinka och jag en promenad ner till ”gästis” för att kolla om det fanns ställplatser för husbilen där. Anki knäppte foton mest hela tiden, för henne var ju allt nytt, så också den gamla bilen. Jag bad Anki fota två vrak på samma bild… Och här poserar Blinka och jag, utan gäster! …vad är det frågan om? Jo se…